Claes Juhlin

Tidigare klinikchefen Claes Juhlin ser tillbaka på ett yrkesliv som kantats av misslyckanden och framgångar i olika storleksgrad; prao på experimentalkirurgen på 1960-talet som tolvåring, vikariat som sjukvårdsbiträde - där han ofrivilligt gav upphov till en egen “lex Claes” - otaliga practical jokes mot äldre och mer allvarstyngda kollegor i läkarkåren, och till sist uppdraget som chef och “livet som hamburgare” - pressad från ena sidan av ekonomiska hänsynstaganden och från andra sidan av medarbetare med hopp om snabba beslut som löser just deras problem. Berättelsen handlar om att göra sitt bästa och dessutom ha roligt under tiden. På ett annat plan är det en berättelse om hur vården och de som arbetar där har förändrats genom åren.