Med hjärnbubbel, smällare, rasande spänning och ett ljus i mörkret hälsar vi er, kära lyssnare, varmt välkomna till vår nostalgiska final (och ett förvildat eftersnack). För upproret, i etern!

Apollo ligger på en kall och blodig avsats, sargad av splitter, med en förlorad tro på odödlighet. Aas brutna kropp ligger livlös på betonggolvet långt nedanför, likt en blöt säck invirad i kallt stål. Med maskindödarkarbinen hängandes över axeln söker Chase vaksamt efter fler mekaniska monstrum i Genlabbets helvetesbrunn. Sputnik lägger varsamt en tass på Truffaut, som tungt drar sitt sista andetag – en strimma rök ringlandes ur sitt ögonhål: –"Kronos. Ni måste... stänga av henne. Släpp... djuren... Fria!"

Sputniks fingerfärdighet efter Aas destruktiva gong-gong, öppnade vägen för vår kaxiga kvartett. I mörkret kom tvivel, men också fast beslutsamhet. Då labyrintens dunkla ljus ännu en gång välkomnar våra hjältar, nu genom portars växande springa, står där en bekant siluett, pälsbeklädd och brummande bister...

Förbjuden Zon. Våra frihetstörstande strateger har pressat sig fram genom snödrivorna och mött det mytiska väsendet – Portens väktare – Tornet vid vägens ände. Osande ozon förekommer den skärande exaktheten av dödliga energistrålar. Vakttornet stod emot tappert, men våra välkoordinerade krigare slöt sig samman i en gemensam offensiv. Besten som aldrig besegrats tidigare står nu fallen – i en ruin av utslitna plåtar, kretsar, och rämnad betong. Porten in till Genlab Alfa står där nu, kallt utmanande och redo att släppa in de omsjungna, för en sista resa ned i underjorden...

Efter en omtumlande resa genom Paradisdalen – kantad av Betraktarnas hämndlystna snöstormar och kvävande skogsbränder – så står nu Vrålåket trött, torrkörd och motorknastrande i en snödriva, någonstans norr om Björnarnas (uppbrända) revir. Men, våra fyra domedagsprotestanter har en plan: Nu, medan maskinerna är som mest utspridda, är det dags. Hitta närmaste ingång till Genlab Alfa, och skär av ormens huvud... Kronos – nu kommer vi!

Kronos hotfulla röst hänger som en skarprättares yxa över kämparna i hundarnas revir. Marken skälver, men djuren hinner knappt se rökpelarna från Råttborgen och Apornas öar, förrän träden faller och maskinerna rullar in under en symfoni av stringenta surranden, bombastiska explosioner och svepande laserkaskader. I tumultet har Laika huvudsakligen avlidit under Chase stampanta utfrågning, medan Aas hjärtligt omfamnat sin borttappade skatt. Efter ett handfast ingripande mot Sputniks inre vilddjur sammanstrålar de vid Vrålåket och Apollo trycker gasen i botten. Domedagen är kommen i Paradisdalen!

Tystnaden är total på gårdsplanen utanför Fjällhotellet. En slagen Laika hålls upp till allas åsyn. Sputniks starka uppmaning och Aas hetska tal har stoppat slaget och hundarnas särställning i Paradisdalen är krossad. Utanför palissaden hittar vi även Chase och Apollo, som efter att ha kastat sig ut ur eldinfernot upptäckte Ringos spår i gyttjan. Nu ligger den brutna och svedda ödlan i en mörk duffelbag och ett sista panikartat skrik ekar ut över de snötäckta träden.

Det kortvariga dödläget i Fjällhotellet bröts med eld, fragda och klor – men det är med Sputniks visionärt nedslående argument som Laikas fräsande motstånd slutligen släcks. Inne i hotellet rusar Chase, Apollo och Mir mot friheten – och utanför bryts hundarnas ylanden av ljudet från hundratals små gnagarfötter. Gryningen är här!

Våra handlingskraftiga extraktörer har infiltrerat Fjällhotellet under något rödslafsiga förhållanden, i skuggan av en dieselångande undanmanöver. Apollo och Chase har tagit sig in på bottenplan, men haltas av Mirs vädjande röst. Samtidigt hänger Sputnik från taket och kikar in i ett upplyst sovrum, där Aas flackande håller upp en tändare och en nyhälld Molotov mot hundarnas Alfa. Plötsligt spolar en toalett och in stiger ett förvånat kallblod: "Laika, du har slut på toapa... Vad i helvete?!"

I facklors sken, inför uppviglade upprorsanhängare, avslöjade Storklåda så sin plan: "Det är dags att vi lär Betraktarna en ny innebörd av Vinteroffer! I gryningen anfaller vi Fjällhotellet! Hundarna ska betala för sitt förräderi!" – Våra fyra vänner såg sig om med bestörtning, omringade av galenskapen som riskerar att riva Paradisdalen i bitar. Efter gemensam övertalning, sitter de nu i ett egensinnigt fordon – vrålåket – vid toppen av en hög backe. Storklåda har gett dem till gryningen på sig att extrahera Laika, hundarnas Alfa, ur Fjällhotellet: Det enda sättet att unvika det förödande blodsspill som annars kommer med gryningsljuset...

Våra besjungna hjältars glädje över det återuppståndna Upproret byts snart mot oro över Storklådas hemliga planer och mössens uppenbara ovilja att lämna gamla revirfejder bakom sig. Så, under senhöstens veckor av återhämtning, tar våra vänner tillfället i akt att i hemlighet stärka gruppens allianser med de andra djuren. Chase faciliterar ett psykopatiskt alfa-byte hos aporna – Apollo rekryterar de hårdkäftade Ekoxarnas framtida hjälp – Aas underminerar Storklådas stöd i Råttborgen – och Sputnik tar reda på sanningen om den makthungriga musens stundande offensiv...

Apollos nos ledde våra vänner raskt till Ringos fäll-aktiverade slutdestination – sargade ben och en sjukbädd hos katterna. Ett kärt återseende, men nu med betydligt mer misstänksamhet. Efter samtal med Maximus, och Aas ivrigt kritnedtecknade beskrivning av Genlab Alfa hos Glitter, så reser slutligen våra fyra hjältar, tillsammans med Truffaut, till Råttborgen. Då de närmar sig ingången tystnar den stora skaran ivriga möss. Vildtass kliver ut, och bredvid går en liten, vit, mus med målmedvetna steg. Storklåda tittar upp, granskar våra erfarna överlevare, och höjer rösten: "Kom in! Vi har mycket att samtala om – Välkomna till det NYA UPPRORET!"

Kvällens anklagelser ledde till en omtumlande natt av paranoida missförstånd, hot och stress. Sputnik känner av blåmärkena efter ekoxens kramande käftar och gulögas blick flackar fortfarande fram och tillbaka i stugans mörker, medan Apollo smyger genom skogen i jakt på villebråd (eller kanske lugn och ro). Då solen slutligen stiger upp över Paradisdalen är det över en samlad och utvilad grupp, med tydliga mål: Samla upproret - Störta betraktarna. Tillsammans är vi starka.

Våra slitna (och tufsigt behårade) hjältar har tagit sig ner från fjälltoppen och sitter nu ihopkurade inuti Gulögas stuga. I skenet från oljelampan raljerar Truffaut om överlöpare och förräderi samtidigt som gruppen tvingas parera hans svepande anklagelser. Under tiden går Gulögas fickplunta laget runt, och utanför står Sputnik, med sin sinnesvän Vektor runt halsen, och drömmer sig bort mellan stjärnor och rävförfäders visdomsord. Vila nu, för snart väntar allvaret. Genlab Alfa är ett getingbo, och upproret har precis agerat den vassa pinne som ihärdigt petat hål i lagren av lögner...

"Det här är livet, det här är LIVET bröder!" – Den snor-gråtande Sputnik och en köttslams-Aas sitter tillsammans i famnen på vår ivrigt kälkåkande Chase, som ropar ut sitt lyckorus över Paradisdalen. Truffaut och Apollo skidar snitsigt vid sidan om, och skyddar kvintetten från drönarnas ilskna surr, medelst krutknallar och maskindödarkarbinens basunerande fanfarer. Våra vänner har flytt från Labyrinten, med livet i behåll – och ingenting kan nu stå i deras väg...

Truffauts desperata stämma ljuder genom Genlab Alfas höga schakt: –"Vad håller ni på med? Kom igen skynda er, vi måste härifrån, NU!" ...Med andan i halsen klättrar våra orakade utbrytare upp för den gängliga stegen. Långt däruppe finns frihetens lockande ljus, där Sputnik och hans slingrande hjärnskrynklare Vektor hänger, med Truffaut hack i häl. Längre ner, i en något mer desperat situation finner vi den mållösa Chase, som med skräck stirrar upp mot vinande metall och den desperata duon Aas och Apollo. Gruppen är plötsligt splittrad, och mellan dem skär ett roterande fläktblad – med skrikande, dödlig precision – det utrymme som en gång var vägen ut.

Breep, breep, breep: "Inkräktare i cellblock! Inkräktare i cellblock! Var god lämna komplexet omedelbart..." – Våra håriga infiltratörer har stirrat in i Labyrintens monstruösa och perverterade själ. Med andan i halsen är de nu på väg ut, med en fritagen Truffaut och Sputniks nyfunna vän i släptåg. Gorillan Storas livlösa kropp ligger i cellblockets korridor och enda vägen ut är nu uppåt – med drönarnas metalliska surranden ekande i det breda schaktet...

Det tog inte lång tid innan våra snokande hjältar blev påkomna i Labyrinten – men med traditionsenlig handlingskraft gjorde de processen kort. Dags för förklädnader! Dr Peder, Dr Karlsson? Angenämnt. Medan Sputnik och Chase övade på sina täckmantlar tvingades Sputnik och Aas rota igenom de gamla Forskarbostäderna: Förruttnelse, forskarrock, och en maläten klänning senare är nu våra vänner "så gott som människor". Men, det är ändå med en klump av rädsla de nu står på den stora frakthissen, på väg ner genom komplexet – för nere i botten kryllar det av betraktarenheter, likt en myrstack av metall, sågblad och dödlig energi.

"Kroppsbehåring och odör överstiger rekommenderade gränsvärden – du BÖR uppsöka duscharna – och RAKA dig!" ...efter en mödosam klättring ner i Labyrintens mörker, har våra modiga befriare funnit ruinerna av mytomspunna väsen: Människorna. Men bland död, tystnad och rum fulla med mystiska ting, finner de också en form av liv – Maskinvarelsen Sprax, till er tjänst!

Dags för tredje och sista delen av Rollspelsradios Specialavsnitt där vi spelar Fria Ligans science-fiction-rollspel "Coriolis - Mörkret mellan stjärnorna". Vi ligger minst sagt pyrt till i “Det Döende Skeppet”, och frågan är nu om våra val leder oss till överlevnad, eller frusen död i rymdens mörker. Musik av Gisle Martens Meyer (GMM.IO). Coriolis publiceras av Fria Ligan (frialigan.se).