I vilket Simon och Johanna firar sitt hundrade avsnitt genom att prata om allt de glömt att prata om innan. Genikonceptet "Moralrummet" introduceras och det snackas bland annat om Peps osköna attityd, om ursprunget på ordet "Biscotto", om Ryan Reynolds och Wrexham-dokumentären och om sicilianska maffian. Och med det hundrade avsnittet säger vi också ett litet hejdå på obestämd framtid.

I vilket Johanna bland annat lyfter fenomenet fotbollsstjärnor som försöker sig på stand-up, ironin i att Gueye vägrar bära regnbågsfärgad tröja och frågar sig i vilka länder som det är okej att böga. Och vilka tröjor är det okej att säga nej till? Simon gör en uppföljning från förra veckans läktarsånger och frågar sig om det finns någon som helst moral kvar på fotbollsläktaren.

I vilket Simon för en gångs skull väljer glädjen och hyllar allt från franska cupen till Kendrick Lamar till Belgiens bidrag i melodifestivalen. Johanna har snöat in på slutstriden i Serie A, funderar på hur Zlatan kommer hyllas när han lägger av och bjuder också på en "lite halvtorr slutsummering av de europeiska ligorna". Dessutom har Messi slagit ett statistisk rekord i Ligue 1, och frågan är ifall han inte skulle behöva sin gamla bästis Pinto för att rädda situationen?

I vilket Johanna, numera känd sociolog, diskuterar det starka kollektivet inom damfotbollen. Simon har (till skillnad från Johanna) gjort sin hemläxa och tagit reda på hur många syskon Henrik Rydström har. Och så passar han också på att prata lite civil olydnad och oljeprotester och Elle-galan och sånt där. Sen minns de hjälten och skurken Mino Raiola och drömmer sig bort till ett bättre liv i Lecce.

I vilket Simon filosoferar över vilka klubbar man borde supporta i olika stadier av livet och förklarar sin kärlek för såväl Joaquín som Ola Toivonen. Johanna väljer fallosspåret (på tal om Joaquín) och ser tillbaka på fotbollsdick-pics vi minns. Och så lite Hamraoui-bråk, Ada Hegerberg-comeback och Nina Hagen på det!

I vilket Johanna lyckas slita sig en liten stund från det franska valet för att snacka lite mer om franska valet. Och lite fotboll och övrig politik såklart! För hon har ju trots allt fått medalj! Och Simon, den inringda sidekicken, pratar om killar som pratar om krig och försöker komma på kreativa lösningar för att rädda både all världens soldater och all världens fotbollsspelare.

I vilket Simon och Johanna gör en analys av förlusten mot Polen och grottar ner sig i sina tankar kring Sveriges missade VM-plats. Dessutom lite gott och blandat om fina, fina Nordmakedonien, om Senegal, om poeten Erling Braut Haaland, om Louis van Gaals talfel. Och mycket mer!

I vilket Simon gått miste om chansen att köpa Chelsea och istället vill diskutera det alltid så intressanta ämnet "fotbollsspelare och deras husdjur". Och Johanna har tröttnat rejält på såväl sportjournalistiken som politiken som Real Madrids damlag. Har du frågor, förslag eller åsikter om podden? Då går det bra att mejla på: footballradical@yahoo.fr

I vilket Johanna gör ett tappert försök att prata om NFTs (NTFs?) efter att ha fått nys om att Kombouaré gett sig in i techbranschen. Simon, allas vår kryptokorrespondent, hjälper till så gott han kan, men inser snabbt att varken teknologi eller matematik är något för kvinnor och väljer istället att fokusera lite på saudiarabisk golf. Och så pågår det ju ett krig, vilket naturligtvis inte gått radikalerna förbi.

I vilket Simon och Johanna naturligtvis vill prata om Ukraina och Ryssland. Om Fifa, Uefa och bojkottar. Om vad Peter Wettergren ska göra om Sverige missar VM. Om en kyrkoherde i Norrköping, om två ryska lesbianer, om att Johanna varit med i morgonstudion. Och så i all misär ges det också äntligen lite välförtjänt kärlek till Jesper Karlsson.

I vilket Simon tar grepp om geopolitiken med utgångspunkt i Futsal-EM (för futsal och politik har visst med varandra att göra!). Johanna pratar om psykningar, att Messi äntligen börjar få kritik, kollektivets återkomst och försöker komma till punkt med sin utläggning om straffläggningar. Mjau!

I vilket Simon återigen konstaterar att allting är skit med den moderna fotbollen men livar upp lite med att försöka klura ut vilken ligas skyttekung som är den bästa poeten. Johanna har långsamt tågat sig genom Europa och funderat kring allt från Thomas Müllers försäljning av hästsperma till hur såna som Zlatan och Messi ska kunna avsluta karriären med stil.

I vilket Johanna ger en sista sammanfattning av afcon och lyfter frågan om det kanske är dags att införa effektiv speltid inom fotbollen. Och Simon har snöat in på kryptovaluta och verkar lite småsugen på att investera i bland annat Paul Pogbas drakägg.

I vilket Johanna återintroducerar succékonceptet ”Vem va det som sa det?”. Simon tar hjälp av Sir Keir Starmer för att diskutera vilket skitbeteende det är att gå tidigt från fotbollsmatcher. Rooney eller Rooney, rom eller zigenare, pk eller woke? Många viktiga frågor får sitt svar i veckans avsnitt av Football Radical.

I vilket Simon och Johanna konstaterar att det här med att vara disciplinerade under 2022 föll redan efter ett avsnitt. Men, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge och i veckans avsnitt bjuds det på ett litet djupdyk på tema afrikanska kontinenten. Vi tar oss från Komorernas landslag (De har Bachirou!), via dödsfallen vid Paul Biya Stadium till Kina och nykolonialiseringen. Och så lite om att fotbollsglädjen håller på att dö på alla håll, att Pep Guardiola faktiskt inte är så jäkla kul längre, och att både Neapel och West Hams damlag är något man borde se innan man dör.

I vilket radikalerna äntligen är tillbaka för att prata lite fotboll utan fotboll. Johanna tar oss på en resa till Goa och den något problematiska Ronaldo-statyn, och sen tillbaka till Portugal för att diskutera om fiskaryrket är den ultimata sysselsättningen för ex-fotbollsspelare. Simon blickar tillbaka på De Stora Stormningarna 2021, konstaterar att ingenting har förändrats i fotbollsvärlden och ger oss istället lite poesi från såväl Andrew Jennings som från FK Tosnos twitterkonto.

I vilket Johanna har blivit smygrojalist efter att ha träffat ”Vickan”, livskrisar tillsammans med Zlatan och försöker få Simon att söka rollen som Djiboutis nya förbundskapten. 
 Simon, som trivs okej här i midvinterkylan, försöker lämna över jobbet till den store Graham Potter - tränaren som kanske också borde utses till Världens Bästa Människa? ”Ett jävla generiskt Football Radical”, som man brukar säga.

I vilket Simon går tillbaka till sina gamla teaterdrömmar och diskuterar veckans dåliga filmningar. Johanna ger sin rapport från Ballon D’or och konstaterar att Messi snart är slut som artist (och autist!). Dessutom: Bayern Münchens årsstämma, Harvey Weinstein, Qatar, Abidal-RnB m.m. Och det märks att både Johanna och Simon i alla fall hade roligt när de spelade in det här avsnittet.

I vilket varken Johanna eller Simon riktigt helt har återhämtat sig från det numer ökända ”Balunset i Batumi”. Och en kanske lite utarbetad Simon verkar mest sugen på strejk medans Johanna passar på att döma ut Ballon d’Or, hylla succékombon Leeds United feat. Kim Kardashian och visa på imponerande kunskap om ketchup.

I vilket Simon tröttnat på såväl klichéaktiga analyser av Jannes matchcoachning som på ständiga klagomål på domarna. Johanna gör det som hon gör bäst, nämligen lyfter frågan. Om Qatar. Om könsdysfori. Om migration. Om Barcelona. Om ungas chans i landslaget. Och så tackar vi alla pappor därute.