I detta avsnittet kikar vi på några filmer och tv-serier om D-dagen och jag tipsar om hur du kan besöka Normandieslagfälten under ett tredagarsbesök.

Vi går igenom några bra och några sämre böcker för dig som vill gå mer i djupet om d-dagen.

När juni övergått till juli var frågan öppen om de allierade någonsin skulle kunna slå sig ut ur det trånga brohuvudet i Normandie. På den tyska sidan var rädslan att inte kunna hålla fronten stor. D-dagspodden avslutar de mer historiska berättelserna med slutfasen i det normandiska fälttåget sommaren 1944.

Anfallet hade sommaren 1944 kört fast och de allierade fick strida i Normandies svårgenomträngliga häcklandskap. Kritiken mot Montgomery och Eisenhower växte medan framförallt britterna började tro att ett nytt skyttegravskrig hade kommit för att stanna.

Med ett brett men mycket grunt brohuvud skulle de nio allierade divisionerna slå sig framåt mot de tyska divisioner som fanns eller var på väg till Normandie. Cherbourghalvön skulle få kontakt med styrkorna från Omahastranden och Caen skulle intas innan tyskarna hann att kraftsamla sina styrkor. D-dagen var över men slaget om Normandie hade bara […]

Natten och morgonen hade kantats av problem för den tyska 84:e armékåren. Informationen var bristfällig och kommunikationen mellan förbanden sporadisk. Skulle tyskarna kunna slå tillbaka de allierade måste motanfallen från reserverna lyckas.

Britterna och kanadensarna hade, när morgonen blivit förmiddag, slagit ut det mesta av strandförsvaret. Nu handlade om att föra iland förstärkningar och tyngre vapen för att kunna nå så långt som möjligt inåt land innan det oundvikliga tyska motanfallet inleddes.

Längst österut låg Swordstranden precis norr om den största staden i regionen, Caen. Montgomery hade sagt att staden skulle intas redan under d-dagen och gav uppgiften åt den 3:e brittiska infanteridivisionen.

En av de minst kända anfallet under hela d-dagen genomförde den kanadensiska 3:e infanteridivisionen vid Junostranden. Detta trots att kanadensarna var dem som kom närmast de mål som hade satts upp av de allierade befälhavarna.

Den brittiska stranden närmast Omahastranden fick kodnamnet Gold. Här landsteg britterna med sin 50:e infanteridivision med målet att under dagen inta den historiska staden Bayeaux och skära av vägen mellan staden och Caen.

Anfallet mot Omaha var den 5:e kårens ansvar. Men inget hade gått enligt plan i anfallet och nu var frågan om de förstärkningar som egentligen skulle varit långt inåt land skulle kunna landsättas. Men tyskarna bet sig fast i de små byarna bakom Omahastranden.

De första vågorna av anfallande soldater skulle slå ut strandförsvaret så att de kommande kunde fortsätta inåt land. Men det tyska försvaret höll tätt och massakrerade stora delar av det anfallande infanteriet ur de 1:a och 29:e divisionerna. Anfallsplanen hade helt spruckit och det var upp till de på stranden att hantera situationen själva.

Omaha beach. Bloody Omaha. Den utan motstycke mest kända stranden av de fem de allierade landsteg på. Omahastranden är också den största sett till antalet soldater i de första vågorna under d-dagens morgon. Första delen av två som handlar om anfallet som var nära att misslyckas.

Mitt emellan Utah- och Omahastränderna ligger en klippa, Pointe du Hoc, där tyskarna hade byggt ett omfattande batteri med sex långskjutande pjäser. Försvaret var starkt men vänt inåt land så de amerikanska kommandosoldaterna i 2:a Rangerbataljonen anföll från havet.

De allierade planerarna visste att det var en sak att slå hål på Atlantvallen och en annan att vinna slaget om uppbyggnaden. Den sjunde amerikanska armékåren leddes av generalmajor Collins med smeknamnet “Lightning Joe” efter sina erfarenheter i Stilla Havet.

Längst ner på Cherbourghalvöns östra sida låg målet för den 4:e amerikanska infanteridivisionen, stranden med kodnamnet Utah. Stranden var den sista som lades till bland de fem och låg isolerat från de övriga. Uppdraget var att landstiga och så snart som möjligt etablera kontakt med de två amerikanska luftburna divisionerna.

Overlord var det övergripande kodordet för anfallet mot kontinenten och slaget om Frankrike. Operation Neptun var själva anfallsfasen den 6 juni. Under kvällen den 5 juni och natten mot den 6:e seglade världens största flotta från Storbritannien mot ankringsplatserna i Seinebukten.

82:a luftburna var en erfaren division även om de flesta fallskärmsjägarna inte varit i strid ännu. Divisionen skulle uppleva en kaotisk natt där deras transportflygplan släppte ner dem över halva Cherbourghalvön.

101:a luftburna divisionen hade vid tiden för sitt bildande ingen historia men väl ett möte med evigheten. Under natten och morgonen den 6 juni 1944 möjliggjorde divisionens fallskärmsjägare att de sjöburna trupperna vid Utahstranden inte fastnade där.

Invasionens östra flank var den brittiska 6 luftburna divisionens ansvar. Två brigader fallskärmsjägare skulle spränga fem broar och ett batteri utöver att hålla fronten mot befarade tyska pansarmotanfall.