I det föregående avsnittet talade vi om att den ursprungliga människan, Anthropos, eller Adamas, innan den föll ur Eden hade varit ett himmelskt och odelat väsen, både man och kvinna. En ljusvarelse, skapad i Guds avbild. Men eftersom Adamas var Guds avbild måste ju det betyda att även Gud är både kvinna och man, även Gud både hon och han. I sin kommentar av Höga visan väver Gregorios in ett stråk av Sophiologi, sammantvinnad som den är med legenden om Salomo, vilken inte bara ansågs vara den författare som skrev Höga Visan, utan också författaren till flera av de andra texterna i gamla testamentet som handlar om Sophia, Gud som Visheten personifierad. För det var Sophia, Gud i kvinnlig gestalt som Salomo älskade över allt annat, som han sökte och fann redan i sin ungdoms dagar, och skrivit om i alla sina heliga skrifter, däribland och kanske främst, Höga visan, som vägmärken till hur var och en likt honom själv, kan finna henne. Därför är Höga visan källan till den djupaste filo-sofin, kärleken till Sophia, Visheten självt. Inte som en övning i spekulationer eller uppsättning tankar, utan som en relation, och en mystik förening. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-⁠⁠⁠⁠ Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/C4kOB2gNted/ Musik och ljud av Aionarch: Aionarch | Spotify

Hur bör man uttolka relationen mellan Höga Visans två huvudpersoner? Sedan Origenes tid har den huvudsakliga utgångspunkten varit att den som kallas “Han”, refererar till Gud och den som kallas “hon” handlar om den enskilde kristne, men tidigt i Gregorios av Nyssas Höga visan-kommentar utvidgar han därtill tolkningsmöjligheterna på flera intrikata sätt. Dels genom att säga att det också kan vara tvärt om, men också på andra sätt, som vi skall utforska i detta och två kommande avsnitt. Ett första sätt att närma sig frågan om de två huvudpersonernas identitet, avslöjar Gregorios genom att läsa texten i ljuset av en mystik lära inom den Alexandrinska mystika traditionen; nämligen att den ursprungliga människan i Eden, som kallas Anthropos, eller Adamas, var ett odelat väsen, både man och kvinna innan den delades i två sidor och föll in i denna separationernas värld. Det står ju trots allt i skapelseberättelsen att Gud skapade människan till sin avbild... Som man och kvinna... Den som är uppmärksam finner i Höga Visan nycklar till hur man kan återträda i relation med och till slut andlig enhet med denna, sin fördolda sida, sin förlorade hälft, vilken Gregorios likt Origenes därtill menar är identisk med den skyddsängel vi alla har, och som alltid och i varje stund på ett fördolt sätt finns hos Gud. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-⁠⁠⁠⁠ Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/C3kmzIzNMO2/

Det har blivit dags att återvända till en cliffhanger vi i den första säsongen utlovade att återkomma till, rörande en mystik praktik Paulus refererar till, i sitt andra brev till församlingen i Korinth, som leder till syner bortom denna världens slöja. En mystik praktik för att stiga ut ur sin fysiska kropp, in i en kropp av ljus, och genom den insträda, in i andra, himmelska världar, till möten med änglar som initierar i en hemlig kunskap som varken kan eller får uttalas. Att medvetet använda sådana tekniker för att utträda ur kroppen hänger samman med många av mina allra äldsta barndomsminnen, och var en av de erfarenheter som gjorde att jag uppfattade samtiden och inte minst vuxenvärlden som självpåtaget begränsad till en snäv och tillsluten del av tillvaron. När jag för många år sedan träffade Pål, var detta en av de mystika praktiker, tillsammans med hesychasmens inre eld och andra, som jag föresatte mig att lära ut. Även om erfarenheter av utträden ur kroppen inte är nödvändiga för att motta mystikens centrala insikter skulle det samtidigt kännas fel och märkligt att utelämna att tala om dem, då det säkert finns lyssnare som likt mig själv, fascineras av och skulle vilja kunna inträda i dem. Jag kommer aldrig att glömma den dag då jag i tonåren efter månader av slit återigen medvetet lyckades lösgöra mig från kroppens gräns, och hur jag därefter fortsatte att förfina teknikerna, för att bortom kroppen kunna återknyta till relationer, personer i min barndoms tidigaste minnen, som jag mer än något annat längtade efter att återse. Länk till chatgrupp på signal: ⁠⁠⁠https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-⁠⁠⁠ Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/C2nccgvNKr6/ Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

Den som söker skipa ordning i Höga Visans handling och ordna dess förlopp efter förnuftets tids- och rumsuppfattning, tappar snart bort sig själv i diktens vindlande framställning. Berättelsen tycks inte riktigt hänga samman, eller gör möjligen det, men i sådana fall genom fördolda principer, inledningsvis omöjliga att skärskåda. Lite som en film av David Lynch uppträder händelseförloppet närmast som en serie drömmar, där de två älskande huvudpersonerna söker efter varandra, förenas och separeras, i snabba scenbyten sammanvävda med drömmens logik. Ja bruden säger det faktiskt rakt ut; “På min bädd om natten söker jag den jag har kär”. Det är nämligen i drömmen hon förväntar sig att få möta sin älskade. Och vi påminns om att den uppfattningen inte står ensam sett till bibeln som helhet. Genom en exposé över drömmotiv i det bibliska materialet lyfter vi fram flera användbara nycklar som kan användas i föreningen av drömlivet med bönelivet. Samtalet avslutas med en reflektion kring biskop Synesius av Cyrenes bok “De Insomniis”, vilken han skrev under sin tid som nyplatonist, innan han helt tagit steget in i kyrkan, en omständighet man i östkyrklig tradition löst genom att förse boken med korrigerande kommentarer och hänvisningar till flera av de bibliska motiv vi just gått igenom. Synesius skriver om drömmar som något som frigör människans gudomliga Nous från vardagens låsningar, och gör det möjligt för henne att minnas sitt himmelska ursprung, samt hur det främsta verktyget för att göra drömmarna allt mer tillgängliga och möjliga att ta till sig; utgörs av att föra dagbok, eller snarare, natt-bok över sina drömmar. Länk till chatgrupp på signal: ⁠⁠https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-⁠⁠ Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/sallskapetnous/ Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

Höga Visan är titeln på en erotisk dikt som ingår i gamla testamentet. Genom historien har somliga undrat över vad den egentligen har att göra i bibeln. Ända fram till 200talet tvekade judenheten inför om den verkligen skulle få ingå bland de andra heliga skrifterna, och även genom kyrkans historia har texten väckt huvudbry. I en serie samtal reflekterar jag, Carl Stattin tillsammans med prästen Pål Resare kring vad det var som gjorde att man i den tidiga Alexandrinska mystika traditionen, med början i Origenes, valde att utlägga Höga Visan som det kristna mysteriets kärna. Detta gör vi genom att djupdyka i den främsta Alexandrinska uttolkningen av Höga Visan, ett omfattande Magnum Opus, författat av Gregorios av Nyssa, i vilket han utvecklar sin lärofader Origenes uppfattning om att den Höga visans erotik är en inbjudan till en högre form av Gudsrelation; präglad av samma kärlek, samma flammande Eros, som den hos ett ungt älskande par, i vilket mystikern genom ett antal steg förenas med Gud som sin älskade, i en himmelsk bröllopskammare. Men det är när Gregorios avslöjar mysteriernas fulländning som den verkliga storslagenheten i hans vision slutligen visar sig. Gregorios skriver nämligen att den som nått fram till föreningen med Gud i höjden därefter skall nedstiga med mysteriet, från bröllopskammaren i de himmelska höjderna, ned till sin jordiska bädd. Det är nämligen där, i den utlevda jordiska kärleken människor emellan som mötet med Gud skall fullbordas. Det är i det jordiska mötet med den du älskar som det kristna mysteriet når sin verkliga fulländning. Länk till chatgrupp på signal: ⁠https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-⁠ Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/sallskapetnous/ Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

Inte sällan när Dag Hammarskjöld var hemma i Norden, klev han på nattåget, upp mot de skandinaviska fjällen. För i det mäktiga vidsträckta landskapet hade han funnit något viktigt, som det skulle ta honom hela livet att söka utröna. Dag Hammarskjöld hade gjort upptäckten att det i våra kroppar och vildmarken finns en sällan vandrad stig till mysteriet. Vi hittar den genom att flytta vår inre tyngdpunkt ner i vår jordiska kropp, som i sitt möte med den jord som i naturen omsluter oss, kan återkalla oss att bli någon annan än det jag som vi förknippar med vårt namn, medvetandets och förnuftets personlighet, inom vars gräns vi lätt fastnar. Kanske kan det vara svårt att alldeles tydligt lägga märke till när tyngdpunkten förflyttas. Vi blir inte längre förnuftspersoner som har en kropp. Nu är vi kropp, som äntligen inträder i sitt hemland, långt bort från allt vad civilisation heter. Kroppen och Förnuftet visar sig längs vägen som två med varandra förbundna bröder. Två syskon som i sin gemensamma balanslek rör sig, allt högre upp för fjällets sida. Bland kalla tjärnar, djupa raviner och över fjällbäckar visar Lekbroder kropp sin hemliga väg, upp mot det heliga bergets topp. I sin lek tillsammans är det som att de två bröderna lättar. I balansakten släpper de båda taget. Lämnar tyngdpunkten till en fördold annan. Någon som Dag Hammarkjöld - på sitt snillrika vis - bland annat kallar Den som bär stafetten. Den, som gömd i dunklet och tystnaden, är den som löper loppet. Följande sidhänvisningar gäller utgåvan från 2012, Albert Bonniers Förlag. Den andliga frigörelsen har en sensuell komponent... (1951, sid 59) Ödmjukheten inför blomman i trädgränsen öppnar vägen upp på fjället. (1951, sid 63) När markkänsla möter kroppskänsla – att bli jord av jorden, växt bland växter... (1952, sid 67) Ensam i sin dolda växt fann han gemenskap med allt växande. (1959, sid 148) Så vilar himlen mot jorden. I tjärnens mörka stillhet öppnar sig skogslandets sköte... (1951, sid 61) Den älskande vill den älskades fulländning - som kräver frigörelse också från den älskade. (1955, sid 91 (jfr. 1951, sid 61)) Gud vill vårt oberoende, i vilket vi falla tillbaka i Gud när vi upphör att själva söka det. (1955, sid 91) Kroppen: icke ett ting, icke “hans” eller “hennes”... (1954, sid 77) Vid sidan av behovet av en mening, också detta: ett behov av mänsklig närhet... (sid 1954, sid 77) Din kropp låter inte avspisa sig med en bluff... (1955, sid 93) Kropp min lekbroder... (1961, sid 158) Icke jag utan Gud i mig. (1953, sid 72) Din kropp, ditt förstånd – blott anförtrott gods för en som bär stafetten. (1959, sid 146) Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/Cg-K-lZsMws/ Hammarskjöld Inversio är grundat av Caroline Hammarskjöld, brorsbarnbarn till Dag Hammarskjöld, som förvaltar hans personliga arv, äger rättigheterna till bl a diktsamlingen ”Vägmärken” och har tillgång till aldrig tidigare visat material, så som brev, texter och fotografier. Strävan är att göra Dag Hammarskjölds arv tillgängligt för alla, särskilt unga människor, genom utställningar, konstprojekt, publikationer, föreläsningar, filmproduktion och sociala projekt. Syftet är att Dag Hammarskjölds liv, idéer och sökande efter mening ska kunna inspirera alla som i det lilla som det stora på något sätt vill bidra till en bättre värld.www.hammarskjold.org Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

Att leva med Dag Hammarskjölds Vägmärken ifrågasätter våra invanda sätt att agera i världen. De inbjuder oss att gå mot strömmen. Till platser vi annars inte hade besökt. De leder oss bortom våra trygga gränser, invanda mönster och sätt att uppfatta tillvaron. Vägen går allt djupare, in i våra inre rum, via delar av oss själva vi enbart kan passera om vi vågar möta och se dem som de verkligen är. Med klar blick. Utan anspänning. Att följa Vägmärkena löser upp vår personlighets gränser. Gör oss tunnare. De utgör en karta som för oss allt längre ut i det okända. Tills vi närmar oss det gudomligas närvaro. Vid gränsen till det oerhörda. När vi förbereder våra samtal inser jag att Carolines gräns till detta oerhörda är mycket tunn. Lätt att passera genom. Hon berättar om koltrasten, som förebådar hennes döda mors närvaro. Innan mikrofonerna sätts på kommer jag och Caroline överens om att lämna en dörr på glänt till det oerhörda. Till världarna som finns där bortom. Följande sidhänvisningar gäller utgåvan från 2012, Albert Bonniers Förlag. Vid gränsen av det oerhörda... (bl.a. 1951, sid 61) Marssol. I den spensliga björkens tunna skugga... (1951, sid 57) Så gick jag med Gud genom väsensdjupet... (1951, sid 91) Frukt av det förflutna – havande med framtiden... (1954 sid 78) När det undermedvetnas strömmar bryta sig i sugande virvlar kan vattenmassorna samlas i en punkt... (1950, sid 39) Att styras av det som lever, när “vi” inte längre lever... (1954, sid 76) Att bevara den inre tystnaden – mitt i stojet... (1952, sid 67) Ju trognare du lyssnar inåt, desto bättre skall du höra vad som ljuder omkring dig. (1941-1942, sid 16) Endast den hand som stryker ut kan skriva det rätta. (epigraf) Han bröt ny väg – därför, endast därför att han hade modet att gå vidare utan att fråga om andra följde, eller ens förstod... (1955 sid 86) Mot nya stränder – I varje ögonblick väljer du dig själv... (1945-1949, sid 20) … dass alle zeine Werke, zusammengehen zu einem Werk... [ung. du får bara välja en sak att göra i världen.] (1958, sid 123) Motivblandningen. I ett stort beslut spelar hela vårt väsen in, dess gemenhet liksom dess godhet... (1951, sid 53) Ödmjukheten inför blomman i trädgränsen öppnar vägen upp på fjället. (1951, sid 63) Icke jag utan Gud i mig. (1953, sid 72) Så såg jag att muren aldrig funnits... (1954, sid 76) Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/Cg-K-lZsMws/ Hammarskjöld Inversio är grundat av Caroline Hammarskjöld, brorsbarnbarn till Dag Hammarskjöld, som förvaltar hans personliga arv, äger rättigheterna till bl a diktsamlingen ”Vägmärken” och har tillgång till aldrig tidigare visat material, så som brev, texter och fotografier. Strävan är att göra Dag Hammarskjölds arv tillgängligt för alla, särskilt unga människor, genom utställningar, konstprojekt, publikationer, föreläsningar, filmproduktion och sociala projekt. Syftet är att Dag Hammarskjölds liv, idéer och sökande efter mening ska kunna inspirera alla som i det lilla som det stora på något sätt vill bidra till en bättre värld.www.hammarskjold.org Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

Dag Hammarskjöld är en av de internationellt mest kända svenskarna i modern tid. Främst på grund av sin framgångsrika roll som FN:s generalsekreterare, i en värld präglad av det kalla kriget mellan supermakterna USA och Sovjet. Dag Hammarskjöld dog år 1961, blott 56 år gammal, då hans plan störtade under oklara omständigheter, i samband med ett uppdrag som fredsmäklare i dåvarande Nordrodhesia. Efter sig lämnade han en enastående mystik dagbok med titeln Vägmärken. Upplagd som en serie poem, citat, maximer och reflektioner kring livet, det stora och det till synes lilla. Inte minst genom hans personliga mystika reflektioner kring bibeln, står Vägmärkena i dialog med flera andra mystiker, främst Meister Eckhart, men också Thomas a Kempis, Johannes av Korset och författaren till Icke-vetandets moln. Även om Dag Hammarskjöld har ett tydligt hem i den kristna traditionen kände han sig aldrig bunden av den, och bland Vägmärkena finns referenser till såväl sufism, som taoism, confucianism och buddism. Den fördolda världen inleder nu en serie om sex avsnitt kring Vägmärken. I de tre första samtalar jag, Carl Stattin, med Caroline Hammarskjöld, brorsdotterdotter till Dag Hammarskjöld, som förvaltar och verkar för att tillgängliggöra hans verk. De avslutande avsnitten släpps hösten 2022. För att göra det möjligt för lyssnare att följa med bland citaten ur Vägmärken är de listade med sidhänvisningar i det medföljande textflödet till respektive avsnitt. Följande sidhänvisningar gäller utgåvan från 2012, Albert Bonniers Förlag. Endast den hand som stryker ut kan skriva det rätta. (Epigraf) Den längsta resan är resan inåt... (1950, sid 48) Vägen till helgelse går i vår tid med nödvändighet genom handling. (1955, sid 94) We all have within us a center of stillness surrounded by silence. https://www.un.org/sites/un2.un.org/files/2020/11/meditation_room_brochure.pdf The lovers of God has no religion but God alone. (1955, sid 81) Vidare drives jag till ett okänt land... (1925-1930, sid 11) Jag begär det orimliga, att livet skall ha en mening. (1952, sid 69) Att förbränna allt i det klara ögats eld... (1950, sid 39) Vad som måste komma bör komma. Innanför måstes gränser är du därför osårbar. (1950, sid 41) Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/Cg-K-lZsMws/ Hammarskjöld Inversio är grundat av Caroline Hammarskjöld, brorsbarnbarn till Dag Hammarskjöld, som förvaltar hans personliga arv, äger rättigheterna till bl a diktsamlingen ”Vägmärken” och har tillgång till aldrig tidigare visat material, så som brev, texter och fotografier. Strävan är att göra Dag Hammarskjölds arv tillgängligt för alla, särskilt unga människor, genom utställningar, konstprojekt, publikationer, föreläsningar, filmproduktion och sociala projekt. Syftet är att Dag Hammarskjölds liv, idéer och sökande efter mening ska kunna inspirera alla som i det lilla som det stora på något sätt vill bidra till en bättre värld. www.hammarskjold.org Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

Vår resa med Dionysios Areopagiten går mot sitt slut och vi avrundar med frågan om vad som blir kvar - som mystik eftervärme - sedan hans skrifter åter förs till bokhyllan. Huvudfokus denna gång ligger inte på det personliga, utan snarare vad vi tar med oss till kyrkans gemenskap. Men vad är då kyrkan? Paulus beskriver kyrkan som fortsättningen på det gamla testamentets tempel: en byggnadskonstruktion i Jerusalems hjärta, där Gud en gång tog sin boning. Enligt Paulus är Guds nya hem våra kroppar och själar. Ja Paulus säger faktiskt att vi är Guds kropp: Kristi kropp. Kyrkans teologi understryker att det inte bara är med vår kropp Gud förenat sig, utan med allt vi är. Ingenting är utanför. "Ni är världens ljus", säger Jesus. Ord som Mästaren hemlighetsfullt använder både om kyrkan och sig själv. Kan vi i längden vara mystiker utan kyrkans gemenskap, eller hör den enskilda vägen främst till en fas, som till slut ansluter till den gemensamma? Kanske har vår enskilda väg tagit oss ända upp på det heliga bergets topp. Men den som bidat där ett tag, anar i horisonten ljuset från en stad. Det nya Jerusalem. Och dit, leder inga enskilda vägar. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

När Dante till slut når Saturnus, tidens sfär, förefaller hans älskade Beatrice äldre. Moderlig. Det är som att tidens himmel spelar honom ett spratt, för i denna sista planetsfär tycks också han själv bli yngre. Men vad är tid? Är den linjär, cyklisk eller passar egentligen någon annan geometrisk form för att beskriva dess rörelse? Finns det någon sanning bakom talet om tidsåldrar? Hur skall vi reflektera över Paulus och Jesu ord om att vi lever i den yttersta tiden? Och hur förhålla oss till den tid, som så många beskriver som på väg bort, i allt snabbare fart? Finns det kanske något sätt att hejda den i sin flykt? Den som för en stund betraktar den ortodoxa ikonen för Kristi himmelsfärd lägger efter en stund märke till något besynnerligt. Trots att han inte hade blivit kristen än, så står Paulus där mitt bland lärjungekretsen, änglarna och jungfru Maria – ja han tycks liksom trotsa tiden - och blickar tillsammans med de andra uppåt genom himlarna. Även på pingstens ikon är han med, och anledningen är enkel. Likt Paulus kan vi alla instiga i dessa bibliska mysterier. Tidens dörr är inte stängd. Paulus himmelsfärd ägde rum lite senare än lärjungarnas, och också i våra liv kan en himmelsfärd äga rum. Återigen hör vi Dionysios ord, i hans utläggning av en av kyrkohögtiderna: Visst är du nitisk nog att nog att inte närma dig de gudomliga tingen genom sekundärkällor... Den kristendom Dionysios bjuder in oss till, är inte en berättelse om något som hände för 2000 år sedan. För Dionysios, är tiden nu. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/CgHzMeFMVab/ Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

När Jesus i sina gåtfulla liknelser talar till lärjungarna om deras heliga tjänst jämför han vad de skall göra med livet hos ett litet frö, ja det minsta fröet av alla. Ett frö som kommit för att sås i jordens djupaste mörker, men som en dag skall växa till att bli det största av alla träd, till vilket alla änglar kommer för att bo. Dionysios skriver att för att detta skall kunna äga rum behöver vi bli invigda i Guds teurgi. En gudomlig konst som syftar till att göra hela världen till ett sakrament. Och de enda som kan vägleda oss att lära känna denna heliga konst är de teurgiska ljusen själva. Änglarna. Varelser av ljus som vill komma oss nära och göra oss mottagliga för det enda ljuset. Och i detta ljus vägleda oss att avslöja de fördolda symbolerna och tillvarons inre sympatier: så att gränserna mellan världarna blir så tunna att tillvarons gränser helt suddas ut, och alla Guds lager blir tillgängliga för alla och allt, överallt. I ljuset av denna fantastiska vision avrundar jag och Josef Moe Ekesryd vårt samtal med att reflektera kring den kanske allra mest sublima aspekten av Dionysios änglalära. Något Dionysios säger sig ha blivit invigd i av sin lärare Hierotheus. En helig teurgisk handling som handlar om att uppfatta änglarna som erotiska väsen, vars längtan det är vår uppgift att återföra in i Guds väsen. En teurgisk akt som riktar alla ljusens blickar tillbaka in i ljuset. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/CgHzMeFMVab/ Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

När Dante talar om inträdandet i månens sfär beskriver han det som sökandet efter en pärla, som tumlar runt, i en sjö av mjölk. Pärlans vita yta är för det jordiska ögat omöjlig att särskilja från den vätska som omgärdar den. Dante söker med fingrarna, i gränslandet mellan dröm och vakenhet, och får till slut fatt på den, lyfter den till sig, skärskådar månpärlans närmast genomskinliga yta, för att genom sin inre blick lära känna den vishet som bor i den. Dagens samtal handlar om att intuitivt lära sig uppfatta och använda de fördolda förbindelser som Dionysios menar sammankopplar allt i vår värld med de osynliga världarna bortom. Genom att se tingens så kallade inre sympatier kan den intuitive se en liljas förbundenhet med Venus, eller i en pärla finna en port till Månen. Föremål som i bönelivet kan föra oss närmre de sfärer i vilka vi eftersträvar att bida. Josef berättar om en serie synkroniciteter som tar sin begynnelse när han införskaffar en bok av en mystiker han inte tidigare lagt märke till. Boken innehåller ett antal hemlighetsfulla symboler som fångar hans uppmärksamhet. Söndagen därefter upptäcker han en av symbolerna från boken, på väggen i en kyrka i vilket han snart skall fira mässa. Snart upptäcker han fler, och inte långt därefter visar det sig att hela dekoren i Läckö magnifika slottskapell består av en fullständig samling av bokens alla mystika symboler, vilka rätt uttolkade och satta i rätt ordning, beskriver en väg till hjärtats reningsprocess. Samtalet avslutas med en reflektion kring Böhmelärjungen Georg Gichtel, vars skrifter Josef en gång visade mig när var vi var på besök i Hjalmar Ekströms efterlämnade bibliotek på Sigtunastiftelsen. I en serie illustrationer beskriver Gichtel planetsfärerna som cirkulerande inom människan, samt den spiralformade rörelse av ljus, som också är en av Dionysios viktigaste nycklar. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/CflJXMLtiJt/ Gichtel: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/dc/Theosophia_Practica_-_Gichtel.jpg https://alchetron.com/cdn/johann-georg-gichtel-a9b39b98-f14b-4f51-83f1-71f5513f95a-resize-750.jpeg Helix/spiral: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/29/Helix.svg/800px-Helix.svg.png Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

Den uppmärksamme studenten av Dionysios verk lägger efter en tid märke till att Dionysios om och om igen refererar till en sorts kosmisk karta, en intrikat symbolisk vision av världen, tecknad med sfärer och triader. En karta som Dionysios Areopagiten fick som gåva av de änglar som vägledde honom genom de himlar den beskriver. En sorts symbol för allt, som beskriver hur Gud skapar himlarna och jorden, genom att låta sig själv flöda ut genom ett antal gudomliga principer. Likt en kosmisk fraktal i ständig rörelse strålar Den ende i detta nu ut ur sig själv och ger allt skapat del i sitt väsens grund. Därmed är inte skapelsens grund inte något annat än Gud, säger Dionysios. Nej, allt du ser i skapelsen är namn på Gud. För varhelst du vänder din blick, ser du Gud själv. I detta nyckelavsnitt till hela den andra säsongen av podden djupdyker jag och Josef Moe-Ekesryd i Dionysios Areopagitens kosmologiska vision. Vid vår sida har vi protorenässanspoeten Dante Alighieri, också han en student av Dionysios mystika karta, som vid sidan om Gud och skapelsen också visar sig beskriva människan och den spiralformade väg hon kan ta, för att åter finna sitt oskapade ursprung. En karta som vi noterar inte är alldeles olik den judiska kabbalan, som började utvecklas några hundra år efter att Dionysios skrev sina verk. Men det var Dionysios Areopagiten som var först. Dagens avsnitt av Den Fördolda Världen har rubriken Sfärer & Triader. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- En av flera varianter på en kosmologisk vision utifrån Dionysios & Dante, av Carl: https://www.instagram.com/p/CfgZwrmtiUN/ Ptolemaios klassiska beskrivning av tillvaron som sfärer: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/3/3a/Ptolemaicsystem-small.png Pythagoreernas tetractys https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/6/66/Tetractys.svg/1024px-Tetractys.svg.png Kabbalans "Livets träd" https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/9/91/Tree_of_life_bahir_Hebrew.svg/800px-Tree_of_life_bahir_Hebrew.svg.png https://images.fineartamerica.com/images-medium-large-5/the-tree-of-life-of-the-jewish-caballa-mary-evans-picture-library.jpg Exempel på tolkningar av Dantes utläggning av Dionysios: https://i.pinimg.com/736x/b0/4c/52/b04c522f75f18fbe8d16d3af3c8f7340.jpg Gustave Doré tolkar Dante: https://en.wikipedia.org/wiki/Celestial_spheres#/media/File:Paradiso_Canto_31.jpg Böhmes utveckling av pythegoreernas tetractys: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/93/Boehme-heart.jpg Helixform av spiral: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/29/Helix.svg/800px-Helix.svg.png Pyramid of capitalism https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/26/Anti-capitalism_color%E2%80%94_Restored.png/800px-Anti-capitalism_color%E2%80%94_Restored.png Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/CfQDxmvIdqy/ Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

I podden Myter och Mysterier har mystikern Eric Schüldt gjort en observation som blir grunden för dagens samtal. Kyrkan bär på en Petruslinje och en Johanneslinje. Två olika sätt att vara kyrka, som ändå tillsammans utgör en enda gemenskap. En överlappande observation har gjorts av professorn i kyrkohistoria, Samuel Rubenson. Några uttryck för Petruslinjen är den offentliga bekännelsen, utläggningen och läran. Johanneslinjen lyfter snarare fram avskildheten, tystnaden och mysteriet som väg till gnosis. Detta sista avsnitt med prästen Peter Westermark blir en historisk resa fram och tillbaka sedan kyrkans födelse. Från Origenes, ökenfäderna och Gregorius av Nyssa, till östkyrkans Hesychasm och den västerländska mystikens olika uttryck i exempel som Meister Eckhart och Böhme. Vi diskuterar den språkbarriär som hindrade västkyrkan att ta del av östkyrkans mystik och när språkbarriären bröts, genom renässansen. I den medföljande texten till avsnittet tillkommer timestamps, som dels möjliggör större överblickbarhet, så att man kan se när i tiden olika händelser vi talar om äger rum, men också gör det möjligt för den mindre historieintresse att hoppa över dessa delar. Vår reflektion avslutas i gnosticismen och nyplatonismen. Vi frågar oss vad Gnosis egentligen är, och på vilket sätt gnosis alltid varit en självklar del i kyrkan. Därtill om vilka gnostiska texter, som när allt kommer kring, vi personligen uppfattar oss mest dragna till. Timestamps: Kyrkohistoria 02:00 - Johanneslinjen och Petruslinjen 07:00 - Origenes, (200tal) 08:00 - Gregorius av Nyssa (300tal) & ökenrörelsen/ökenfäderna (300-500tal för första vågen) 09:40 - Hesychasmen, Symeon den nye teologen (900tal) och Gregorius Palamas (1300tal) 12:35 - Meister Eckhart (1200/1300tal), Cusanus (1400tal) 13:25 - Böhme (1500/1600tal) 14:35 - Språkbarriären mellan öst och väst. Skolastiken (från 1100tal till 1700tal) Renässansen (1400 till 1600tal beroende på hur man definierar det). Augustinus (300/400tal). Hermetism (100-300tal). Gnosticism, nyplatonism & gnosis 18:40 Gnosticismen & Nag Hammadibiblioteket (100-400tal) 27:25 Nyplatonismen (200-400tal) & Platonism (300fkr till runt år 0) 33:50 Kristen mystik i jämförelse med gnosticism och nyplatonism 45:40 Gnosisbegreppet & Peter och Carls favorittexter från gnostikerna Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/Ce_9i4IMgcn/ "The school of Athens" av Raphael https://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/9/91/School-of-athens.jpg Två nycklar till vem som är vem i "The school of Athens" https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/54/The_School_of_Athens%3B_a_key_to_the_figures_in_the_compositio_Wellcome_V0006664.jpg https://wp.en.aleteia.org/wp-content/uploads/sites/2/2017/05/school-of-athens-19-638.jpg?quality=100&strip=all Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

Allt är meningslöst. Ingenting betyder något. Gott och ont, rätt och fel är bara ett jagande efter vind. I tomrummet avkläds vi alla tankar och uppfattningar. Trots att den moderna världen delvis blivit till genom mötet med mörkret i detta rum, framstår det för oss som obehagligt och skrämmande. Vi ryggar undan och stänger igen dörren. Inte främst för att det kanske skulle finnas något där inne som skrämmer oss. Utan snarare för att där, blir allt tomt. Kylan är så kompakt. Så total. Där inne finns den sanning som avkläder oss alla lager av lögner förutan vilka, vi skulle gå under. Gud är död, skriver Nietzsche. Ja, den medeltida Gudsuppfattningen gick under i tomrummet. Men var det som dog, kanske bara våra tankar? I tomrummet finns en hemlig passage till den fördolda solen, som bara öppnas för den som gått in i mörkret och stängt dörren efter sig. Det var i bidandet i detta rum som Dionysios Areopagiten skrev sin mest kända text. Ett litet mästerverk på bara några sidor som inleds med en bön till en Gud som dväljs i den djupaste skuggan, i ett strålande mörker. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/CerzxvDN5eP/ Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

Ibland explicit och ibland något mellan raderna i Dionysios teologi presenteras ett antal nycklar för att kunna att nå fram till ett personligt möte med änglar. En mystik bönepraktik vars första steg - reningen – handlar om en förfinad uppmärksamhet, och vars fortsättning vi får anledning att återkomma till längre fram. Dionysios poängterar att efter utträdet ur Eden har snart sagt alla möten mellan någon i Guds folk och det gudomliga varit just möten med änglar, andeväsen som lever i fördolda världar mellan det högsta och det lägsta. Ja, den som med egna ögon vill skåda Gud måste först skåda änglarna, och bli ledd av dem på deras vägar. Dionysios angelägenhet går inte att ta miste på, och man anar att det fanns de som inte uppskattade hans inställning, men varför? Den nutide ortodoxe teologen David Bentley Hart gjorde för några år sedan en intressant anmärkning. Han noterade att när kristendomen bit för bit tryckte undan den gamla hedendomen gick något viktigt förlorat: en naturlig förväntning att i den heliga lunden, sjön, berget eller olika liminala, tunna, platser kunna möta olika väsen, andar som befolkar mellanvärldarna. Genom kristnandet kom världen allt oftare att förstås som ett opersonligt urverk. Världen sekulariserades. I den heliga lunden skulle inte ett möte äga rum. Nej, där fanns nu bara ved. Människor avråddes från att söka relationer med de krafter som fortfarande kanske rörde sig där ute. Det var till dessa Dionysios skrev. Artikeln av David Bentley Hart: https://www.firstthings.com/article/2003/10/christ-and-nothing Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/Cek7VFvNm70/ https://www.instagram.com/p/CeqJzIJNAbB/ Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

På 500talet börjar ett antal mystika skrifter cirkulera. De handlar om hur den synliga och osynliga världen är förenade i symboler vilka kan skärskådas i en hemlig gnosis, en himmelsk kunskap som människan kan lära sig genom vägledning av änglar, genom en intrikat kosmologi med 9 himlar. Författarens identitet förblir okänd. Istället för eget namn valde han nämligen att underteckna sina böcker med ett bibliskt namn, hämtat från en av Paulus lärjungar på 50talet efter Kristi födelse. Den så kallade Dionysios Areopagiten. Jag, Carl Stattin och prästen Peter Westermark inleder denna serie avsnitt om Dionysios. Vid femte avsnittet ansluter prästen Josef Moe Ekesryd, tillsammans med vilken jag i poddens första säsong läste två författare från 1300talet, som båda hade just Dionysios som huvudsaklig inspirationskälla. Det första samtalet ställer frågan om varför Dionysios valde just detta namn. Kände han av olika skäl igen sig i den bibliska karaktären? Var namnet en övning i självförglömmande, eller kanske en form av bön där han genom sin hädangångne namne ville komma nära den bibliska historien? Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/CeIrxEkjwru/ https://www.instagram.com/p/CeQ3iNbDxlp/ Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

En säregen dikt av mystikern Bengt Hoffman bär en nyckel till den fördolda världen: Endast genom tvenne fönster kunde sommarängen uppenbara sig, skriver han. Det var dina ögon, blåa som förgät mig ej. Dagens avsnitt för oss in i sagornas fördolda värld. Till Gudsriket, en värld bland änglar och andeväsen, i en natur vars liv har sin rot i Eden, där Gud skådar Gud, och där allting är ett. En fråga som ställdes till oss av Biskop Karin Johannesson får bli en grundfråga i hela denna andra säsong av Den fördolda världen: Hur talar vi till vår sekulariserade medmänniska som trots allt, på fjällvandringen, i sommartorpet eller under natthimlens stjärnor, anar och känner att där ändå finns något större, men inte uppfattar att kyrkans ord stämmer med vad de känner, och saknar tilltro till att deras erfarenhet motsvaras av det som kyrkan alltid sagt? Biskop Karin Johannessons observation är att vi behöver mötas i erfarenheten. Att kyrkan måste möta den som söker, i andlig övning. Vid sidan om de råd hon ger i boken Helgelsens filosofi, reflekterar jag och Jimmy Österbacka vidare kring vad man skulle kunna föreslå, för öppna våra sinnen för det fördolda. Så hör vi Guds röst tala till oss i Bengt Hoffmans dikt, och midsommarnattens blomfält: Förgät mig ej, Sommarängen är ett verk av dig och mig. Och ur hjärtat stiger ett svar: När jag ser den. Ser jag dina ögon. Ser jag dig. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/Cd2kcnLs9nD/ Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

Allt är redan klart. Likt författaren till En ädel liten bok varnar Luther sina läsare för att tro att de av egen kraft skulle kunna bli helgade. Helgelsen, ja gudomliggörelsen, har ju redan ägt rum. Dagens avsnitt börjar med en märklig paradox. Denna utsaga hos Luther tycks inte stämma med vår erfarenhet av att vi är i en process av växande? Jo, båda stämmer säger Luther. Vi både är och blir helgade. Vi både är framme och samtidigt på väg. Vi växer och blir tilllängs olika mellansteg och mellanrum. Men det kan inte vara tal om att det är Jaget som driver oss, skriver Luther. Nej, den inom oss, som för oss på vår Väg, är Anden. I den första säsongen av Den fördolda världen fördes ett antal samtal om den mystika tradition som har benämns som Hjärtats bön, hesychasmen, Jesusbönen. Främst i avsnitten "Kärlekselden", "Den tredelade själen" och avsnittet "Upp & Ned". En mystik praktik som bland annat involverar andningstekniker, själslager, att rikta om vår inre längtan, samt upprepandet av ett böneord för att instiga, eller nedstiga i hjärtat. Vi tror knappt att det är sant när vi inser att Luther var förtrogen med den. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/CdjYgk4sGrJ/ Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

Den andra säsongen av Den fördolda världen börjar med en märklig föraning. Det verkar som att vi har missat något. Något viktigt. Ja oundgängligt. Känslan infinner sig sedan avsnitten om en ädel liten bok och den lutherska mystiken hunnit sjunka in. Hur kunde Luther uppskatta denna mystika skrift, och säga att den sammanfattade hans teologiska insikt? Luther var väl ingen mystiker? Eller? Var hans uppskattande ord om mystiken något som bara hörde till Luthers unga år, eller kan det istället vara så att kyrkan har missat något centralt hos Luther, i själva kärnan av hans teologi? Mitt namn är Carl Stattin, och i detta avsnitt beger jag och min vän, den finske prästen och forskaren Jimmy Österbacka, oss tillsammans upp på vinden. Till ett sökande bland sekler av teologiskt bråte. Där den lutherska kyrkans teologiska tänkande lagts på hög, samlat damm och glömts bort. Kan det vara möjligt att kyrkan missat något här uppe? Vi bläddrar bland gamla kursmaterial, mappar, böcker och teologiska traktat. Med själens båda ögon, söker vi och letar, med både det i oss som ser det jordiska, och det som ser det himmelska, leds vi av aningen. Och det är med himmelska ögon vi till slut finner den. Den lysande skatten. Samma pärla av strålande ljus som Luther en gång fann, och som vi inser kan blåsa liv i en teologisk tradition som andliga sökare ofta bortsorterar som en byråkratisk statskyrka, sedan länge vilse i teologiska tankebyggnader. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/CdVDNHZsSea/ https://www.instagram.com/p/CdjYgk4sGrJ/ Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify