Jag vet, jag har lovat och lovat och inte levererat. Jag hade en tendens till återstart i bloggen i början på året men sedan kom livet emellan, med nytt jobb och annat så försvann fokuset från bloggen och allting rullade på i andra spår. Nu är jag lite mer sansad igen efter två månader på det nya kneget och en annars hyfsat stabil tillvaro på det, pokern har jag också börjat ta upp mer och mer igen i och med normaliseringen av levernet. Har fortsatt att köra mest på gamla trotjänaren SvS och den nya klienten suger ju oxpung, vilket nog alla redan kunnat konstatera utan tvekan. Mest trist är ju bortfallet av spelare, spelarunderlaget har nästan halverats sett till antalet deltagare i de mer frekventa turneringarna på sajten. Det kan ju bara ses som total katastrof, den självinsikten måste dom ändå ha hoppas jag. Jag tror dock att värdet i och med det har ökat på sajten, det mest troliga är att det är semi-proffsen och proffsen som gett upp medan Svenne Banan inte bryr sig nämnvärt hur det svarta hålet som hen sänker sina pengar i ser ut. Orkar man bara med ohyran till klient finns det nog en del pengar att göra på SvS även fortsatt... Gjort pengar där har jag lyckats med på senaste tiden, för en dryg vecka sedan choppade jag Lillördag och fick in knappt 11k och så har jag vevat runt lite på PLO-borden den här veckan och hittat ytterligare plus på dryga 5k. Allt detta sammantaget har gett den effekten att jag kommer att köra kasino-SM i början på juni, har ännu inte bestämt startdag då det är en hemmaturnering på lördagen som jag funderar på att också lira. Får suga på den karamellen ett tag. Vad jag dock också gjorde häromdagen var att återstifta bekantskapen med 888, deras Inferno XL-serie rullar ju på för fulla muggar så jag offrade mig på deras Monsoon-turnering. Måste säga att jag är mycket positivt överraskad av klienten, den var en ren fröjd att interagera med efter att ha harvat runt på SvS senaste månaderna. Rent och njutbart interface med all nödvändig information, inget plotter och en behaglig känsla rakt igenom. Motståndet höll samma klass, eller avsaknad av klass, som motståndet på SvS så där finns ju ingen skillnad egentligen. Är nog ganska säker på att jag kommer att leta mig tillbaka dit inom en snar framtid, måste bekanta mig mer med deras turneringsutbud och välja ut godbitarna. Kanske någon har något redan nu på rak arm att rekommendera? Har sett att förbundet hamnat i lite blåsväder igen men måste ärligt säga att jag inte riktigt orkar bry mig, inte nu. Jag har distanserat mig från det hela efter mina sessioner där, även om jag självklart önskat dom all lycka i sin verksamhet. Utöver det är det rätt dött i den svenska ankdammen, dock har ju poker.se lyckats värva några tunga bloggare. Bara hoppas dom håller upp frekvensen lite bättre än vi andra som kör sporadiskt. Vet inte om jag vågar utlova något över min egen ambition med bloggandet men vore kul att hitta tillbaka till en någorlunda lagom ansats i det hela. Vi får väl se helt enkelt.

Det har nyss blossat upp en diskussion i en av de lokala klubbarna kring vad som kan anses vara acceptabelt beteende vid borden, var går gränsen och vilka åtgärder ska eventuellt sättas in. I det här fallet är det en spelare som två turneringar i rad varit stökig, vid den senaste ska hen tydligen ha börjat vräka ur sig både det ena och det andra mot en motspelare efter att denne påtalat ett fel för turneringsledaren som bråkmakaren stått för. Det föll inte i god jord och så var det igång... I diskussionen efteråt förespråkas forgive-and-forget som avstängning, baserat på mina erfarenheter är det en rätt klurig situation då det krävs så mycket definierande av saker och ting samt fingertoppskänsla. Jag själv minns ett fall där det höll på att bli fysiskt handgemäng vid bordet, vi fick gå in och bryta när en kille står med näven måttad för en käftsmäll mot den andre. Efter många om och men blev det en avstängning för bägge parter i det fallet, vilket inte riktigt togs emot positivt från någon part men det kändes ändå viktigt med en markering att fysiska angrepp ALDRIG är tillåtna. Det verbala duellerandet är ju dock en del av pokern så var drar man gränsen där? Vad är tillåtet och ska det bedömas utifrån vilka personer som är inblandade eller allmänna nivån vid bordet där och då? Det är ju här det börjar bli mycket lurigare. Ett av de värsta verbala påhoppen jag fått stå ut med var när en motspelare raljerade om avsugningar och jag kommer inte riktigt ihåg hur det hela utvecklade sig men det slutade i alla fall med att han sa till mig att jag nog borde tacka ja till en avsugning från en kille för då skulle jag ju i alla fall få känna hur det känns. Oerhört moget, jag vet. Dock letade den sig innanför min blyväst och jag blev ledsen, det kändes som ett slag under bältet på många sätt. Jag har pratat ut om det hela med killen ifråga så det är lugnt, dock kommer jag alltid att minnas den käftsmällen vid bordet som helt klart skiftade momentum till hans fördel. En annan som tog hårt fastän den inte var så farlig var när jag vid ett tillfälle mentalt var helt under isen i allmänhet och fysiskt ur form(har jag någonsin varit fysiskt i form?), då kliver en motspelare in i en diskussion och bara dräper till med "Fan vad fit du ser ut, Koivu!". Där och då dog den lilla sociala gnistan jag hade vid det tillfället. Nej, som sagt, jag tror det här är ett väldigt svårt problem att komma tillrätta med. Jag vet inte om avstängningar är rätt medicin, jag tror nog mer på ett kollektivt ansvar där alla hjälper till att stävja avarter och ser till att ha en angenäm stämning vid bordet. Självklart ingår psykningar men det måste vara med respekt, ingen ska känna sig hotad eller förnedrad. Eller vad säger ni?

Jag har alltid funderat kring hur jag skulle vara som pappa och även observerat andra individer i deras papparoller, speciellt i pokerkretsarna där jag befunnit mig under de senaste åren. Jag har blivit förvånad över hur folk hittar tid till att spela, för egen del efter dotterns födelse har pokern halkat ner betydligt i prioriteringsskalan. Då har jag ändå sett folk som spelat liveturneringar ett par dagar efter deras barns födelse och även män med småbarn som kört alla liveturneringar som gått under många veckor och månader, jag dömer ingen men jag förstår inte det riktigt. Jag har själv varit iväg kanske på fyra-fem liveturneringar under min dotters första 15 månader, mer har jag inte känt behov av då jag värderar tiden med henne och min sambo så mycket mer än någon random turnering ute på vischan. Jag sparar krutet till de tillfällen då värdet finns på riktigt, när det är lite större turneringar och det blir extra mycket folk. Nu är det ett par sådana turneringar på ingång om en dryg månad så det känns riktigt fint, är taggad som få för spel. Nåväl, tillbaka till huvudpunkten, hur motiverar männen att vara iväg och spela mycket trots småbarn. Jag vet inte. För min del kan det mycket väl vara åldern som spelar in, att jag är så pass gammal som nybliven pappa att jag värdesätter varenda sekund då jag kanske hade börjat tänka att jag aldrig får chansen att bli pappa. Jag har aldrig tvekat kring hur prioriteringen ska se ut i alla fall, därför har det också blivit så otroligt lite spelat det senaste året. Det är också väldigt svårt att försöka sig på någon form av onlinespel då frustrationen ligger nära till hands om jag tvingas gå ifrån titt som tätt, spelet blir ju rätt lidande om vi säger så. Då är det lika bra att låta bli om det inte går att säkerställa 100% fokus och dedikering, allt annat är bortkastade pengar. Nu är ju mitt mål för 2017 att återigen komma igång med spelet på en mer normal och mer frekvent nivå, vilket jag tror kommer att lösas med det faktum att vår familj går in i vardagsrutinerna på allvar då dottern börjar på dagis och jag återgår till jobbet efter 8 månaders pappaledighet. Då kommer det att stabiliseras med sovtider och annat, vilket gör att jag kan hitta mer tid åt lite kortkastande. Det är inte så lätt i nuläget när dottern somnar någonstans mellan 21.00 och 00.00 varje kväll, vi har försökt det mesta i rutinväg men har inte hittat någon röd tråd som kunnat användas för att sy ihop det på ett bra sätt. Vi har stora förhoppningar på att dagis-inskolningen och vistelsen där sätter sina spår på ett positivt sätt, kommer ju inte att funka annars med båda jobbandes. Jag kommer dock att jobba 75% så varje måndag är jag hemma med dottern fram tills efter sommaren, känns rätt härligt faktiskt. I min planering för 2017 i pokerväg har jag försökt ta reda på när PPC ska gå av stapeln men har inte hittat några datum, någon som sitter på info kring det eventet?

Tog inte många dagar efter att jag vädrat mina åsikter innan SvS kommer med sitt motdrag, här ska det tydligen lanseras en ny klient bara så där. Självklart finns det ingen korrelation mellan händelserna men lite kul var det tycker jag, kan ju få låtsas att jag är en maktfaktor för en gångs skull. Nya klienten då? Inte mycket info än mer än att den kommer att lanseras under våren, den största nyheten så långt är ju att den kommer att gå att köra på alla enheter och då både cg och turneringar. Mycket bra nyhet, bara den grejen. Det är ju ett antal gånger man svurit sig gul och blå när det inte har gått att fortsätta köra en deeprun på mobilen eller paddan, toalettbesöken kommer ju definitivt att förenklas hädanefter. Jag tror att denna förändring kan vara en nyckel för att åtminstone till viss del återfå och bygga på spelarbasen igen, i dagens läge gäller det att göra spelandet så enkelt och smärtfritt som möjligt för kunderna för att få extra snurr på det. Utöver det hoppas jag verkligen att basala programmeringsfel så som den felaktiga hanteringen av blinds när SB bustar rättas till, det är skandal att det i det läget i handen efter bara blir en BB och den som borde ha haft SB blir knapp. Håller tummarna för att detta har fixats tillsammans med en hög annat, det är ju risk för platt fall ifall uppenbara fel från förra klienten får leva vidare i den nya. Fler spelformer nämns också, där är ju frågan vad som avses. Är det månne rush-/zoom-/spin&go-poker eller dylikt som ska introduceras? Som väntat verkar det grafiskt gå mot det mer plojiga med tecknade avatarer och annat, dock faller ingen skugga på SvS över det då det är så branschen ser ut idag. Alla gör det dom kan för att locka till sig casual-spelaren, det är där pengarna och kontinuiteten finns. Och får du ett stort utbud av casuals kommer också proffsen, för då finns värdet. Ska bli intressant att se hur detta tar form, kanske finns hopp ändå?

Hur många gånger kan man upprepa samma misstag? Det är frågan jag ställer mig efter att jag förstått att SvS gjort om sitt POY-koncept igen, nu slopas alltså POY-finalerna och allting blir bara en poängranking för året utan något mervärde i slutändan. Ibland känns det som att dom medvetet går in för att minska sin trafik på pokersidorna, det är som sagt inte första gången dom ändrar sin turneringsstruktur och då kapitalt till det sämre. Man tycker ju att med Dybban vid rodret för deras poker-PR så borde dom kunna prestera en aning mer genomtänkta lösningar men uppenbarligen räcker inte ens pojken med guldbyxorna till i de här sammanhangen... Det är för mig ganska uppenbart att dessa tre turneringar, Lillördag - Fredagsfighten - Söndagssteken, kommer att tappa en inte alls obetydlig andel av sina spelare i och med detta. Från att ha etablerat dessa som turneringar med hyfsat bra struktur men allra helst bra värde, både som turneringar i sig men också med mervärdet i form av POY-finalerna, så pissar man på det fundament man ändå lagt. Det finns väldigt mycket spelglada amatörer runt om i landet som gillar sin poker när det är djupa stackar och långa perioder, vilket dessa turneringar till viss del uppfyller. De lokala klubbarna erbjuder ofta detta alternativ i form av livespel men det finns ju en lucka att fylla där för SvS som statlig aktör med monopol på svenska marknaden, en hel del av spelarna skulle säkerligen gladeligen välja SvS framför PS om dom erbjöds samma spelutbud där som hos den lokala klubben. Ofta på klubbarna är ju ligor i alla dess former det som drar folk, där det byggs potter under året som sedan distribueras ut i en finalomgång som avslutning. Det konceptet är så inarbetat och är nog det som gjort SvS tidigare POY-koncept så framgångsrikt, nu tappar man den bollen totalt. Nu står det ju att denna förändringen är ett led i att göra SvSs poker ännu bättre, det kan ju faktiskt finnas ett genialt alternativ framarbetat i kulisserna men det borde ju i mina ögon i så fall redan ha lanserats. Tyvärr tror jag att SvS än en gång skjuter sig själva i foten, det här inte en bra förändring och jag tror och hoppas att det kommer att märkas i trafiken.

Som många av er antagligen vet och kommer ihåg så körde ju jag och Valterego en poker-podd där vi också hade Viktor som permanent sidekick, vi fick väl ihop ett femtiotal avsnitt innan det hela brakade ihop i samband med Valteregos flytt till Cypern. Det var riktigt sorgligt att det hela dog ut, faktiskt. Det var en av höjdpunkterna varje, eller varannan, vecka när vi sågs och tog en fika tillsammans samtidigt som vi snackade igenom den senaste tidens händelser i pokervärlden, nu är allt det inklusive dessa herrar mer eller mindre borta ur mitt liv. Tragiskt. Kommer så väl ihåg när vi trevande körde igång hela projektet i Valteregos kök, med nybörjarkänsla för ljud och teknik men med en stark vilja och passion för poker på en lagom nivå fick vi det att fungera. Första gångerna var inte Viktor med alls men efter några avsnitt började han sitta med i all tysthet, lite försynt och respektfullt satt han där med sin mobil och verkade bara njuta av fulla muggar. Det dröjde dock inte länge innan han fick bli en stående punkt i programmet, lite som ett inbryt från en "normal" människa så att vi fick lite balans i allt nörderi. Det är rätt jäkla intressant att se Viktors förändring från då till nu, han var mysig och god redan då men har steppat upp sitt gejm ytterligare numera genom att ha ett av Sveriges läckraste skägg samtidigt som han verkar leva livet. Killen var ju baske mig med i ett avsnitt av "Historieätarna" nyligen till och med, jag och Valterego börjar ligga i lä vad gäller medie-exponeringen. Höjdpunkterna genom åren av poddande var nog Ramzi Jelassis spontana avslöjande om att lägga  ner pokern, min dekadens-gate med Jeppsson och alla programmen vi spelade in under poker-SM i Helsingör. Dock var alla intervjuer vi gjorde intressanta ytliga djupdyk i diverse ämnesområden och personligheter, ingen nämnd så är ingen glömd heller. Jag har ju sett att Valterego gått vidare med egna projekt, både i podd- och TV-väg. Kände ett visst styng av bitterhet i början och då mest i ren och skär saknad av våra stunder, numera är jag nog ganska indifferent till poddens vara eller icke vara eftersom jag ändå inte haft tid eller lust att hålla mig ajour med det senaste i pokern under det senaste året/-n. Det lilla jag sett och hört av hans andra produktioner tyder på fortsatt kvalitet i det producerade, inte för att jag hade väntat mig något annat. Nej, det är riktigt tråkigt på många plan att podden försvann ur mitt(och våra) liv tillsammans med tillhörande socialt samkväm på hög nivå. Vi får se vad framtiden har i sitt sköte, större mirakel har väl skett men jag skulle också nöja mig med att få tillbaka regelbundet häng med grabbarna utan någon offentlig dokumentation av det hela.

Tro det eller ej men jag ska nog försöka få liv i denna blogg igen, nu när jag landat lite mer i föräldrarollen och snart betat av min 8 månader långa föräldraledighet i sin helhet. Tiden går och jag ser att senaste inlägget här är för nästan ett helt år sedan, då jag senast försökte mig på någon form av nytändning. Mycket vatten har runnit under broarna och ledigheten har gett mig tillfälle att tänka och bara vara, utan ekorrhjulets vinande ringandes i öronen konstant. Det är ju ett grundtips i och för sig rakt av till alla blivande pappor, se till att ta ut pappaledighet om ni kan för det är inget ni kommer att ångra på något sätt. Den anknytningen jag fått till min dotter är guld värd och utan pappaledigheten hade det nog sett väldigt mycket annorlunda och sämre ut, ångrar inte en sekund mitt val att kliva av arbetshetsen för en stund. Pokern då? Ja, den har väl legat i lika stor träda som bloggen även om suget har funnits där konstant. I och med småbarnsidyllen så har det inte funnits vare sig tid eller ork att sätta sig vid några bord, vare sig virtuella eller fysiska. Ok, visst har jag kört någon enstaka turnering här och där men volymen har jämförelsevis varit obefintlig. Planen är dock att under 2017 hitta tillbaka, både till onlinespelet som klubbspelandet men också att få komma ut på någon större turnering live så som t ex PPC. En stark bonus med mitt uppehåll är att jag har fått distans till hela pokervärlden och -folket, efter den djupa inhaleringen av pokervärlden mellan 2005 och 2012 har jag sedan jag träffat min sambo sakta dragit mig undan det värsta. Det som tidigare var solen som allting snurrade runt har nu blivit en parentes i tillvaron, en distraktion att ta till vid behov. Skönt så kan jag tycka, det var inte alltid en sund värld jag hängde i på den tiden och inte alltid sunt folk jag hade runtomkring mig. Visst finns det dock ambition kvar i kroppen kring pokern, känner ett sting av bitterhet varje gång jag ser någon lägga upp bilder och kommentarer om pokerframgångar på Facebook eftersom jag så gärna själv skulle vilja prestera men främst bara få delta. Frågan är om det där suget någonsin kommer att försvinna, även om det numera mest dyker upp för de lite större sammanhangen och inte vardagslunkspokern på den lokala klubben. Jag testade mina vingar lite i julhelgen då jag körde SvSs annandagsjulturnering, det gick hyfsat då jag ändå tog min i pengarna om än knappt när jag strax innan torskade en vital hand där jag hade ATo men fick spö av A9o efter allin pre. Var ändå skönt att känna att jag var kapabel att hitta lite återbäring, även om det jag riktigt längtar efter är smaken av segerns sötma. Poker-Sverige och poker-världen i stort känns rätt död och ointressant för mig, det känns som att det mest går på tomgång och att intresset för poker sakta men säkert avtar för att till slut hitta någon form av dödläge med en begränsad grupp utövare(i alla fall av det mer seriösa slaget). Följde ju livesändningen av finalbordet i SvSs SM och blev lite besviken, kändes inte alls så engagerat vare sig från programledarnas eller chattarnas sida. Ylitalo kändes mest oroad över var hans pizza hade tagit vägen... Nämen, det är bara så tydligt att det finns en mättnad, att allting stagnerat sedan ett bra tag tillbaka. Det ser man på de lokala klubbarna också, där deltagarantalet(och även antalet klubbar) minskar konstant. Lite större turneringar drar fortfarande folk men inte vardagsturneringarna som sagt, folk prioriterar väl annorlunda numera och väljer kvalitet före kvantitet. Jaja, vi får se hur den här bloggen urartar eller dör den här gången, lovar inget så har jag inget sagt. Finns dock ett frö till ambition, vi får se hur långt det bär.

Då var jul- och nyårsledigheterna över för denna gång, bär åter till jobbet imorgon efter nästan tre veckor av ledighet där det dock förekommit någon dag av jobb hemifrån då och då. Känns rätt ok även om det smärtar att inte få hänga med dottern och sambon dagarna i ända längre, hade ju en femveckorsperiod i samband med födseln då jag var hemma för VAB/pappaledighet så det kändes rätt ok att få ett till avbrott från jobbet för att landa ordentligt i föräldraskapet. Massor av familjehäng och frossande i mat och godsaker har det blivit, det sistnämnda måste korrigeras något brutalt framöver så det inte blir totalt kaos på den fronten. Goda nyheter vad gäller podden, jag och Erik fick arslet ur vagnen och klämde ur oss ett avsnitt häromdagen. Det finns både länkat på poker.se och även på iTunes, bara in och lyssna. Blev rätt bra avsnitt tror vi, trots att vi saknade vår legendariska sidekick Viktor Serra. Bra intervju fick vi också, en mycket aktuell herre som vi pumpade på lite återblickar och framåtblickar. För egen del har det blivit rätt sparsamt med poker på sistone, körde en del kring jul och mellandagarna men sedan har både tiden och pengarna lyst med sin frånvaro, lyckades dock få en sjätteplats i Långlördag innan jul vilket kändes skönt. Hade väl börjat tvivla på om jag fortfarande var konkurrenskraftig, nu fick jag ju se att jag fortfarande har någon form av form. Siktet är dock på att köra lite mer live nu framöver, kommer en del intressanta klubbturneringar men även andra kasinovarianter där PAFs hägrar mest i maj. Är nog läge att börja kika på kval till det hela, har aldrig haft någon större framförhållning så en inkvalning för en gångs skull kunde sitta fint. Vad som satt fint för en bekant här i Västerås-trakten häromdagen var hans klonk i Sunday Million, killen gick och vann skiten så han fick börja veckan 1,4 miljoner SEK rikare. Awesome. Han är inget proffs även om han har kört och kör en hel del, nu kan det ju dock bli ändring på den fronten då han fått en once-in-a-lifetime-boost till sin rulle. Bara att gratulera, en skön och reko kille är det i alla fall. Kan också slänga in lite serierekommendationer för er som missat dessa, ta en kik på "The Leftovers" och "Rectify" om ni vill ha lite mer substans i ert tittande. Mycket kvalitativa och insugande serier, älskar dom.

Om jag inte kände att tiden gick fort innan så är det inget mot hur det är nu, dagarna bara svischar förbi i bebiskomans tecken. Hela tillvaron går på något sätt ut att krama dottern så mycket som möjligt, då är det lätt att prioritera bort saker och ting för den förmånen. Med det sagt hann jag dock spela lite online-poker i helgen och jag blir så fly förbannad på Fredagsfighten på SvS, det är min totala turnerings-nemesis som jag aldrig lyckats knäcka. Jag har knappt kommit i pengarna i den trots otaliga försök, nu i fredags såg det riktigt bra ut med runt 40 kvar när jag är i ledningen efter att ha synat ner en bluff-allin på turn med 63 och brädan 33xx. Det var friskt vågat av motståndaren då han reppat högt par men med den träffen är det inte svårt att syna för egen del. Dock tar det roliga slut efter det, träffbilden försvinner och marginalen viker åt fel håll. När jag bustar som 34 med 30 priser är jag grinfärdig av frustration, att det banne mig aldrig kan gå i den turneringen. Måste nog inse att 5-manna inte är min bästa gren, har fortfarande orden från en motspelare under en liveturnering ringandes i öronen: "Koivu, 5-manna är inte din grej, va?". Psykning på hög nivå. Nu när julledigheten snart infinner sig ska jag nog försöka nyttja den tiden åt att klämma en liveturnering någonstans i närheten, dessa helgtider brukar historiskt sett locka klubbarna att anordna lite mer gedigna turneringar och en rejäl deepstack-variant vore faktiskt nöten. Måste bara luska runt lite vad som erbjuds, tyvärr har ju pokerverksamheten rent allmänt gått ner sig avsevärt senaste året eller så. Känns som att folk på något sätt fått nog eller hittat andra intresseområden, eventuellt kan en framtida lag som tillåter pokerklubbar blåsa liv i det hela igen. Jag blir också lite avundsjuk när jag läser FB-updates om folk som är ute på olika tourer och kör livepoker, det kliar rätt rejält i den tarmen och längtar till nästa gång jag får sätta mig på en lite större liveturnering för att känna pulsen. Det lutar tyvärr åt att det inte kommer att ske förrän i maj eller något då PAF kör sin årliga PPC, den kommer jag nog att göra allt jag kan för att delta i. Mycket angenäm turnering och bra värde. Podden blev inte av under den senaste veckan heller, tiden flyr som sagt. Dock verkar min sidekick där leta sig till Svedala under julen så vem vet om vi kan beta av en livesittning som en nystart efter höstens avbrott, ambitionen finns där men inte tvånget. Det har ju även hänt en del på pokerscenen som säkert är värt att dryfta i det forumet, håll ut så är vi nog snart tillbaka. Annars måste jag säga att poker-scenen i Sverige känns rätt avslagen, inga bloggar som river upp diskussioner och inga profiler som gör väsen av sig. Lite trist faktiskt men förståeligt också, folk orkar ju bara så länge innan intressen skiftar och livet förändras. Nu ska jag återgå till min största förändring i livet hitintills, först ska jag nog tugga i mig några pepparkakor för att säkerställa snällhetsgraden. Stay safe out there.

Jag vet, mina avbrott i bloggandet är nästintill episkt löjliga numera, finns ingen som helst kontinuitet men jag säger som alla sanna artister säger: skapandet föds ur misären. Jag har inte så mycket att vara miserabel över längre, livet rullar på oförskämt bra faktiskt. För er som inte vet blev jag alltså pappa till en dotter den 11:e oktober och ett nytt liv började där och då... Jag var en av dom som verkligen förstod att ett barns inträde i ens liv skulle vända upp och ner på allt, trots det är jag ändå förvånad över till vilken milda grad det gör det. Helt ärligt kommer jag inte ihåg någonting av livet innan den 11:e oktober, allt innan är bara ett töcken och natten där mellan lördagen och söndagen då dottern kom till världen blev min blick klarare. Livet togs till ytterligare en dimension, ett nytt lager av känslor och tankar lades till den redan respektingivande löken ens liv är. Det är en sådan upplevelse som verkligen definierar meningen med livet, med all respekt för dom som anser att livet inte behöver innehålla ett föräldraskap. Nåväl, all tid sedan dess har gått åt till att ta in faktumet och njuta av varje sekund. Oavsett antalet timmar av sömn eller dagsformen på dottern fallerar inte mitt humör det minsta, total lycka är det nya svarta. Podden har fått ligga på is fram tills nu, har inte haft tid eller intresse av att ägna tid åt den men nu känns det som att det kanske börjar bli dags att sparka liv i det liket. Pokern har jag ägnat en del tid åt i spelväg dock, körde lite SM på SvS där det bästa resultat var en 31:a plats i SH-eventet. Har inte haft någon större framgång alls och förklaringen ligger nog i problemet att fokusera, att ha tålamodet. Det är inte så lätt när man har en gurglande boll av härlighet på armen eller någon meter ifrån en på tjejens arm, finns liksom ett ganska stort +EV i att busta. Vi får se hur jag orkar hålla i det här bloggandet nu, lovar absolut ingenting utan får se när jag har ork att eventuellt plita ner några rader. Ville väl bara göra lite väsen av mig så att folk inte tror att jag fallit av jordens yta, jag har helt enkelt haft ett liv att fokusera på för en gångs skull.

Körde en större lokal turnering i helgen, 40 man kom till start i en tvådagars med 30k i startstack och 40-minutersperioder. Jag började lite småsegt och tappade ner till dryga 20k tills jag äntligen hittade läget på ett ganska slaskigt och spelglatt bord, hade en hårfager herre vid namn Eric till höger om mig och han brukar inte vara sen att bjuda upp till dans. Jag har AKru och synar raise, flopp kommer A-hög och kommer inte ihåg action där men turn kommer en ruter till och brädan är typ 57A9. Bet från Eric och syn av mig, river en underbar ruter 4:a och efter bet från honom stoppar jag med efterföljande syn. Han har ett sketet tvåpar som han får mucka lite moloket... Efter det glider jag runt på den stacken som då är ungefär 50k, jag får någon liten minirusch som skickar upp mig mot 80k men där någonstans kommer Mördarn in i bilden och stör dynamiken vid bordet. Jag tappar en aning innan jag själv får förflytta mig till ett annat bord, där kommer jag ganska fel in i det och tappar ganska snabbt runt 20-25k där jag försöker spela ut samma spelare två gånger i rad. Först med 22 på flopp 455 med A på turn där jag får vika, sedan med KQo på Q-hög flopp då han ställer mig all-in efter bet från honom och raise från mig. Här någonstans börjar mitt humör att svikta också, jag har runt 30bb i stacken men inser plötsligt att vi inte har mycket speltid kvar för dagen. Tanken är att spelet bryts 22.00 och vi är fortfarande 20 spelare kvar i spel, känns väldigt frustrerande då vi lätt skulle kunna spela några timmar till och få ner antalet en aning. Sjukt nog har jag inte tänkt tanken alls innan men diskussionen uppstår vid bordet och jag dras med ned i fördärvet, blir till slut så tiltad att jag börjar höja mest hela tiden för att skapa action men blir istället sönderläst och bortbettad från potterna då jag inte heller träffar något. Trots dippen på slutet av dagen överlever jag med hela 18bb inför söndagen, känner mig lagom peppad och mest trött på mig själv för att jag tappade spåret så totalt mot slutet. Nåväl, söndagen gryr och jag åker tillbaka till klubblokalen för att göra processen kort med mig själv. Inser ju att saker och ting måste hända och det ganska fort om det ska bli något, får gneta på en bra stund med mina 18bb då korttorkan fortsätter. Efter en stund får jag byta bord igen då vårt bord splittras, jag hamnar på ett bord som jag ändå känner att jag har hyfsad koll på redan från början. Relativt snabbt får jag in det med AKo mot Mördarns AQo och uppdubblingen är ett faktum, efter några mindre potter är jag helt plötsligt uppe på gudomliga 30bb. Jag känner att jag verkligen är i zonen, har alldeles nyss lagt 88 på en 6-hög bräda efter ett starkt bet på flopp av Helen. Hon reppar tanken jag-vill-inte-se-ett-enda-kort-till-för-jag-tror-inte-min-hand-klarar-av-det-trots-att-det-är-ett-överpar-till-floppen, jag viker mina åttor face-up och hon flashar en tia innan hon muckar. Efter lite övertalning avslöjar hon att hon de facto hade TT, föga förvånande i det läget. Med denna typ av spel i ryggen känner jag att det nog ändå kan bli bra det här, glad i hågen hittar jag A7ru på knappen och ser en av dom lösare spelarna vid bordet höja upp det till dryga 2bb från UTG. Jag tar en syn som ende man, med motståndarens kommentar till någon vid sidan om som frågar om hans markerstapel ringandes i mina öron: "Jag har runt 130k men snart 200k då jag ska ta Koivus stack...". Ödesdigert värre. Floppen kommer JJ2 med två spader, han bettar ut dryga 2bb igen och jag floatar med. Turn kommer Ahj, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Nu bettar han ut 4bb och jag synar än en gång, river kommer en tredje J och jag vet återigen inte om jag ska skratta eller gråta. Knappt hinner rivern landa innan han är allin för min existens, potten är på runt 20bb och hans allin i samma size. Jag känner innerst inne att det är J han har men tilten är redan på plats över min "otur" och jag förbannar högt och ljudligt hans förväntade J påhand men tar semi-instasynen ändå. Visst, han slänger upp KJo och jag raserar mina markerstaplar innan jag sparkar till en stol och lommar ut från lokalen. Tilten är total och jag är genuint ledsen, jag verkligen hatar turneringar där jag går från hopplös till hoppfull till bust på kort tid. Det blir sådana emotionella rubbningar hos mig att jag inte vet var jag ska ta vägen, varenda turnering jag kör om det så är online eller live går jag in 100% i och då blir också bustarna tunga. Har analyserat handen efteråt och även fått input från andra, inser att det är primärt pre-spelet som fallerar. Jag borde höja pre, speciellt när jag har position. Tror dock inte att det hade ändrat läget i den här handen nämnvärt, jag tror att jag hade fått syn ändå och då hade mitt öde varit beseglat vilket fall som. Det jag ångrar mest själv är att jag inte tog en andningspaus innan min syn på rivern, att jag inte snackade lite med motståndaren för att få tells. Jag kände ju innerst inne på mig att jag var körd och jag var ju ändå i handläsartagen på allvar så jag hade kunnat övertyga mig själv om att jag kunde vika, kunde ju ha haft 20bb kvar efteråt i så fall. Dock skulle spelaren ifråga kunna agera snarlikt även med mycket svagare hand eller till och med bluff, sätter han mig på färgdraget kan han göra samma move även om han själv är tom. Skulle jag behöva sätta procent på hans handurval skulle jag nog sätta 10% fyrtal, 60% split och 30% bluff. Riktigt förbannat surt var det i alla fall, kände att jag hade så mycket mer kvar att ge. En månad kvar till förväntad nedkomst, räknar i princip ner dagarna nu och längtan är stor. Känns som tillvaron är satt på paus till den lille anländer, jag har också tagit mig förbi dom värsta existentiella tankarna vid det här laget så är inne i en dödsförnekelsefas vilket känns omväxlande. Det är alltså snart dags för mitt livs bästa one-time...

Bara tre månader kvar innan faderskapet ska ta sin början, ser med stor spänning framemot det hela och inser att jag lever på lånad tid för ingenting kommer vara sig likt efter det. Antar att pokern kommer att få stryka på foten en aning men inte en chans att jag ger upp det hela, någon timme ska man väl kunna klämma mellan kolik-skriken och blöjbytena. Som ni märkt har jag inte direkt rosat bloggmarknaden på ett bra tag men har inte haft vare sig inspiration eller ork, känt att det funnits andra saker jag hellre fokuserat på. En viss mättnad kring att synas och höras har också bidragit, fick nog av träsktrollen ett tag men börjar väl så smått känna att jag kanske vill dela min glädje och sorg igen med alla de otaliga fans jag har som bryr sig om mig. Poddandet har ju också blivit lidande då min radarpartner valt att omlokalisera sig till utlandet även om det inte är den enda förklaringen, vi har ju haft rätt fullt upp på varsitt håll så att säga. Dock finns väl ambitionen att få mer kontinuitet i det hela nu när hösten närmar sig, det är ju ändå roligt med all den uppskattningen vi får för den. Jag har nog inte en enda spelsession på SvS där någon inte nämner podden på ett eller annat sätt i positiva ordalag, vi verkar ha hittat hem till den stora och breda pokermassan vilket känns riktigt kul. Vi har ju haft siktet inställt på den gruppen och det är mycket angenämt att se hur vi verkar nå fram också, vi vill ju lyfta fram det av svenskintresse som händer i pokervärlden och göra det på ett sätt så att både proffs och amatörer kan ta till sig det. Vi får se hur länge vi orkar rodda på... Pokermässigt för egen del har det gått helt ok, har haft rätt skapliga framgångar under sommaren trots begränsad volym. På livesidan lyckades jag ju komma tvåa i ett sidoevent på Åland i början på sommaren för €2400, online vann jag två turneringar i juni för runt 48k och drog en femteplats i Steken för någon vecka sedan för 14k. Är inga överdrivna pengar för proffsen men helt ok för en amatör som mig, speciellt som sagt med tanke på volymen. Får hoppas formen håller i sig här under hösten, lär behövas lite deg för blöjköp om inte annat. Vi köpte barnvagnspaket nyligen, fina 10k ut för den ynnesten. Anmälde mig också till Dybbans boot camp mest på skoj, lyckades dock i min iver skriva fel nick då jag var inne i mitt riktiga alterego Koivulainen istället för att skriva mitt SvS-nick Koivula. Får nog maila SvS om det hela, vore synd att fallera på en sådan petitess om jag nu mot all förmodan överhuvudtaget skulle bli aktuell. Har ju haft mina 15 minutes of shame redan som jag får betala för än idag, vet inte hur många gånger folk kommenterat kebabätande och foldande av tior. Dock lär ju SvS försöka få ordning på sin klient innan något SM kan bli aktuellt, DDOS-attackerna är tillbaka och frågan är ifall dom är kapabla att sätta upp ett hållbart försvar. Ska försöka se till att få igång bloggandet igen, händer ju grejer mest hela tiden och numera är det för det mesta positivt. Får väl ändra min slogan från bitter till livsglad och bli pokerns Ernst eller något...

Kom på att jag har tre starka rekommendationer på TV-seriefronten för er som behöver något mer att fylla ut tiden med, de här tre kandidaterna är dock inte att leka med då de i mina ögon skiner av kvalitet rakt igenom. The Leftovers Riktigt udda och krävande serie som nog antagligen inte attraherar Svensson-tittarna men för dom som orkar ge det tid och uppmärksamhet blir det förhoppningsvis en av de bättre upplevelserna på länge. Hela konceptet byggs upp på ett genialt sätt och kortfattat går det ut på att på ett visst datum försvann många människor från jorden, spårlöst och ögonblickligt. Efter det har folk försökt leva vidare och hantera denna gåtfulla förlust, alla på deras eget sätt. Vi får följa ett gäng människor i en liten ort där kopplingarna blottgörs mer och mer samtidigt som det hela blandas upp med en smygande känsla av galenskap... Jag är totalt nedkärad i den här serien, en säsong har det spottats ut av den så långt. Rectify Här får vi följa ödet för en man som dömdes till döden för ett mord han ska ha begått som 19-åring, när serien börjar har han precis blivit frisläppt då hans dom har förkastats tack vare nutida DNA-teknik. 20 år senare ska han alltså återanpassa sig i samhället som i sin tur fortfarande ser honom som skyldig för ett brott som ingen vet om han begått, knappt ens han själv. Många mångfacetterade karaktärer blandas upp i mixen och vi har ännu en serie som kanske kräver lite mer tålamod men belönar desto rikligare, mycket sevärd. Två säsonger ute. The Jinx: Life and Deaths of Robert Durst En HBO-producerad dokumentärserie om en rikemansson som under tre decennier i sin närhet haft tre mystiska dödsfall/mord där han misstänkts för alla men har inte kunnat fällas för något, i och med den här serien tar han för första gången någonsin bladet från sin mun och berättar sin sida av det hela. Mycket fascinerande och en väldigt udda människa får vi möta, tre avsnitt in i det hela är det omöjligt att säga mer än att mannen ifråga inte nog har alla hästar riktigt hemma. Väntar ivrigt på fortsättningen. Det om TV-tittandet, i och med mitt läsande av Kens numera nedlagda svenska blogg har jag både fascinerats och känt en viss tragik kring en viss pokerprofessors hanterande av ett visst nättroll. Jag kan inte för allt i hela världen förstå syftet med pokerprofessorns korståg mot denna så uppenbart trasiga människa, oavsett vilka svador han fått ta emot. I mina ögon är det ett klassiskt sparka-på-den-som-ligger-scenario och att det mer känns som att han matar trollet för att sedan sparka ner det igen när det är tillräckligt starkt, väldigt osympatiskt och onödigt beteende i mina ögon. Jag tror att ifall man vill ha tyst på kacklet får man bara ignorera det och låta tiden ha sin gång eller istället för att bara snacka om polisanmälan fullfölja det hela, allt annat är bara meningslöst. Jag tycker att pokerprofessorn ifråga borde vara så erfaren och världsvan att han inte ska sänka sig till den nivån han gjort på sistone, tyvärr verkar han inte kunna hålla sig ifrån att ge sig in i dynghögen. Nej, jag säger av med offerkoftan, Glimne. Du sparkar nedåt och det är du mycket väl medveten om, det är jag övertygad om.