Hagar, kvinnan från Betlehem och Rispa

I det andra avsnittet samtalar Anne Sörman, Lisa Plantin och Sara Forslund tre olika bibliska kvinnor, en kvinna som talar med Gud, en kvinna som blir våldtagen och styckad och en kvinna som sörjer.

Del 1. Matriarken Hagar är en kvinna som ofta hamnat i skymundan. Många har tolkat hennes som en förtryckt slavinna medan Sara setts som den fria, uppburna kvinnan. Men texten i 1 Mos framställer inte Hagar som ett obetydligt offer. Hon är den första att ge Gud ett nytt namn och hon får precis som Abraham ett löfte om att bli ett stort folk. Tidigare har man sagt att ”ingen kan se Gud och leva” i Bibeln men det som gör Hagars uttalande så unikt är att det inte bara är Gud som ser henne utan att Hagar också ser Gud. Vad såg egentligen den där dagen, vid källan, ensam i öknen?

Kvinnan från Betlehem. I Domarboken 19 hittar vi en av Bibelns mest brutala berättelser vad gäller våld och övergrepp mot en enskild kvinna. Våldtäkten i Giva kommer leda till ett omfattande hämndkrig och folkmord med tusentals dödsoffer. Hur ska vi tolka, läsa och förstå dessa brutala berättelser idag, in i vår tid? Och går det att förmedla något hopp genom att berätta de?

Den tredje bibliska kvinnan som berörs i avsnittet är berättelsen om Rispa som vi hittar i 2 Sam 21. Rispa hamnar mitt i ett våldsamt hämndkrig mellan David och Saul. På grund av en hungersnöd som Gud säger är Sauls fel då han mördat givoniter, låter Kung David mörda sju av Sauls ättlingar. Rispa brer ut sitt säcktyg på klippan och vakar över sina söners styckade kroppar dag och natt. Det står att ”Hon tillät inte himlens fåglar att röra dem om dagen och inte de vilda djuren om natten.” Vad kan vi lära oss av Rispas moderliga omsorg, mod och förmåga till att göra motstånd i en värld omgiven av våld?

Del 2. I poddens andra del diskuteras Bibelns ”porrprofetior”. Hur ska vi tolka, läsa och förstå texter av JAHVE som Israels eller Jerusalems våldsamma make och den feminina personifikationen av det israeliska folket/Samarien/Jerusalem som Guds otrogna hustru? Vilken påverkan hade texterna på sina historiska åhörare och vilken påverkan har de på läsare idag? Drorah Setel forskare, feministteolog och rabbin var den första att namnge de här profetiska beskrivningarna av den hämndfulla mannen, Gud mot sin otrogna hustru i Hosea 2 som pornografi 1985 vilket väckte starka reaktioner. Det gjorde hon utifrån Andrea Dworkins definition av pornografi som definieras utifrån tre kännetecken: 1) framställningen av kvinnans sexualitet som något negativt 2) kvinnan förnedras och skäms ut offentligt och 3) att kvinnans sexualitet är ett objekt som kontrolleras och ägs av män. Är hennes slutsats rimlig eller placerar den texten i en enda ideologisk möjlighet som feltolkar den manliga läsaren?

Medverkar i avsnittet: Anne Sörman, Lisa Plantin och Sara Forslund.

Hållpunkter i avsnittet:
Hagar 8.03
Kvinnan från Betlehem 52.46
Rispa 1.05.05
Den pornografiska debatten 1.12.35