UPPLÄSNING: Robert Fux Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: Ur ”Lädrets låtar” av Linus Gårdfeldt DIKTSAMLING: Brorsan, krabban och lädret (Albert Bonniers förlag, 2024) MUSIK: Astrid Sonne: Stuck in pause EXEKUTÖR: Astrid Sonne, elektronik

UPPLÄSNING: Emil Boss Första rad: vår tid Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: Ur ”Kompression” av Emil Boss DIKTSAMLING: Kompression (Bokförlaget Lejd, 2023) MUSIK: Lars Danielsson, Tigran Hamasyan: Tystnaden EXEKUTÖR: Tigran Hamasyan, piano och Lars Danielsson, kontrabas och cello.

MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”.   Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter. Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –” DIKT: ”På fabriken” av Agota Kristof DIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024) MUSIK: Béla Bartók: Quasi adagio ur Gyermekeknek EXEKUTÖR: Lars Vogt, piano

MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”.   Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter. Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –” DIKT: ”På fabriken” av Agota Kristof DIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024) MUSIK: Germaine Tailleferre: Perpetuum mobile EXEKUTÖR: Isabelle Moretti, harpa

MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”.   Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter. Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –” DIKT: ”Datorn” av Agota Kristof DIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024) MUSIK: Daniel Hart: Mercury the messenger EXEKUTÖR: Daniel Hart

MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”.   Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter. Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –” DIKT: ”En gång, längre fram...” av Agota Kristof DIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024) MUSIK: Johann Sebastian Bach, György Kurtág: Sonatina ur Kantat nr 106, Gottes Zeit ist die allerbeste Zeit EXEKUTÖR: György Kurtág och Márta Kurtág, piano

MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”.   Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter. Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –” DIKT: ”Sommaren kommer” av Agota Kristof DIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024) MUSIK: Dave Maric: Lucid intervals EXEKUTÖR: Håkan Hardenberger, trumpet och Colin Currie, slagverk

MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”.   Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter. Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –” DIKT: ”Jag väntade på dig” av Agota Kristof DIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024) MUSIK: Elena Kats-Chernin: Behind your pearls EXEKUTÖR: Tamara-Anna Cislowska, piano

UPPLÄSNING: Ana Gil de Melo Nascimento Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Vårsyn” av Vilhelm Ekelund DIKTSAMLING: Syner (Albert Bonniers förlag, 1901) FÖRF: Vilhelm Ekelund MUSIK: Maria Kalaniemi: Miete EXEKUTÖR: Maria Kalaniemi, dragspel

ÖVERSÄTTNING: Hjalmar Gullberg UPPLÄSNING: Christian Fex Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”I väntan på barbarerna” av Konstantinos Kavafis DIKTSAMLING: : I väntan på barbarerna och andra tolkningar av Kavafis (Norstedt, 1965) MUSIK: Kostas Giannidis: Nr 4 ur 8 danser från de grekiska öarna EXEKUTÖR: Matthew Koumis, piano

UPPLÄSNING: Stina Ekblad Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Ytterst” av Ingrid Nyström DIKTSAMLING: Återkomst (Lilla serien, Lyrikvännen 2023). I original publicerades dikten i Kamé (Bonniers, 1946) MUSIK: Guillaume Humery: Ancestors dance EXEKUTÖR: Yom, klarinett

UPPLÄSNING: Judith Kiros Första rad: jag nås, via omvägar, av en nödvändig fråga Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: Ur "Det röda är det gränslösa" av Judith Kiros DIKTSAMLING: Det röda är det gränslösa (Albert Bonniers förlag 2023) MUSIK: Sufjan Stevens: Incantation VIII EXEKUTÖR: Sufjan Stevens, elektronik

UPPLÄSNING: Arina Katchinskaia Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: Ur ”Tvätta och bli tvättad” av Sara Hallström DIKTSAMLING: Tvätta och bli tvättad (Norstedts 2023) MUSIK: Max Richter: Lullaby from the Westcoast sleepers EXEKUTÖR: Max Richter, piano

UPPLÄSNING: Amanda Ooms ÖVERSÄTTNING: Henrik C. Enbohm Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Förfäder” av Ada Limón DIKTSAMLING: Bärandet (20-tal Bok, 2023) MUSIK: Joona Toivanen: Elegy EXEKUTÖR: Joona Toivanen, piano

UPPLÄSNING: Elina Norén Sandberg Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: Ur ”Yra, vakna!” av Anna Hallberg DIKTSAMLING: Yra, vakna! (Albert Bonniers förlag, 2023) MUSIK: John Taverner: In nomine EXEKUTÖR: Rose consort if viols, gamba-ensemble

UPPLÄSNING: Harald Leander Önskad av Elsa Person, Lerhamn. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Vad suckar häcken?” av Erik Johan Stagnelius DIKTSAMLING: Dikt från 1819. Hämtad ur Samlade skrifter V (Svenska akademien, 2013) MUSIK: Ole Bull: Säterjäntans söndag EXEKUTÖR: Marianne Thorsen, violin, Bergens filharmoniska orkester och Neeme Järvi, dirigent.

UPPLÄSNING: Robert Fux ÖVERSÄTTNING: Axel Englund Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Tidig vår” av Hugo von Hofmannstahl DIKTSAMLING: Dikter (Ellerströms, 2024) MUSIK: Andrea Tarrodi: In the clock store ur April snow EXEKUTÖR: Haga duo

UPPLÄSNING: Monica Wilderoth Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Igenkommande” av Kristian Lundberg DIKTSAMLING: Ett torn högre än jag själv (Wahlström & Widstrand, 1996) MUSIK: Trad. från Ryssland, Jan Johansson: Mellan branta stränder   EXEKUTÖR: Jan Johansson, piano och Georg Riedel, kontrabas

ÖVERSÄTTNING: Ann Jäderlund UPPLÄSNING: Ann Jäderlund Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: Ur ”Mariabiotoperna” av Casper André Lugg DIKTSAMLING: Mariabiotoperna (Rámus förlag, 2023) MUSIK: Danska stråkkvartetten: Sonderho bridal trilogy: Nr 3 EXEKUTÖR: Danska stråkkvartetten

UPPLÄSNING: Etienne Glaser ÖVERSÄTTNING: Anders Bodegård Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Ouppmärksamhet” av Wislawa Szymborska DIKTSAMLING: Ett kolon (Ellerströms, 2008) MUSIK: Maurice Ravel: Pavane de la belle au bois dormant ur Ma mère l'Oye EXEKUTÖR: Wyneke Jordans och Leo van Doeselaar, piano