Den gamla gränsbygden mellan Småland och Skåne tillhör ett av de mest krigshärjade områdena i världen i ett historiskt perspektiv. Faktum är att inte en enda generation smålänningar och skåningar, födda mellan 1150 och 1679, slapp att se sin hembygd drabbas av krig. Under flera århundraden var krig i det närmaste ett normaltillstånd och varje gång de styrande i Stockholm och Köpenhamn råkade i konflikt med varandra, riskerade gränsbygdsbefolkningen att drabbas hårt. Att leva vid gränsen var både en välsignelse och en förbannelse. En förbannelse så till vida att man drabbades hårt av de ständiga krigen men en välsignelse i så måtto att man under lång tid kunde leva efter gamla sedvänjor utan att nås av statsmaktens långa arm. Gränsbygdbefolkningen utvecklade därför olika strategier för att minska krigens skadeverkningar. En sådan strategi gick ut på att lokalbefolkningen på båda sidor av gränsen slöt egna fredsöverenskommelser med varandra. De så kallade gränsfrederna var ingenting som de styrande såg på med blida ögon. Det utsatta gränsläget gjorde också att en särskild gränsbygdsmentalitet utvecklades, präglad av en benägenhet att ta till våld. Detta gjorde att gränsbygden kunde vara en farlig plats att visats på. I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om krigen i gränsbygden. Hur såg de krig ut som utkämpades i gränsbygderna? Vilka konsekvenser fick härjningarna för befolkningen och vad gjorde de för att försöka minimera krigens skadeverkningar? Bild: Tre skattebönder i Sverige tecknade år 1674 av den italienska diplomaten Lorenzo Magalotti i skriften Notizie di Svezia. Public Domain. Läs också Gränsfred i krigstid. Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Antinazistiska motståndsgrupper och allierade kommandoenheter – av mer eller mindre officiell karaktär – opererade i Sverige under andra världskriget. Precis som diplomater och mer officiella underrättelsetjänster från de krigförande stormakterna var detta aktörer som kunde verka och agera i skydd av den svenska neutraliteten. Under de första krigsåren utgjorde dessa antinazistiska grupperingar ett högprioriterat övervakningsmål för Allmänna säkerhetstjänsten och den svenska regeringen. En av anledningarna var att man fruktade sabotageaktioner som kunde skada kritisk infrastruktur och skapa onödiga konfliktmoment i den känsliga relationen mellan Sverige och Hitlers Tredje rike. Framför allt var man bekymrad för sprängattentat och liknande aktioner som riktade sig mot den svensk-tyska malmhandeln och de tyska trupptransporterna på landets järnvägar. I dagens avsnitt av podden En oväntad historia tittar historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson närmare på antinazistisk sabotageverksamhet i Sverige under andra världskriget. Vilka var aktörerna och vad hade de för agenda, egentligen? De pratar bland annat om den så kallade Krylbosmällen – och om sovjetiska spioner som via kortvågsradio skickade uppgifter om det svenska järnvägsnätet från Midsommarkransen i Stockholm till den sovjetiska underrättelsetjänstens högkvarter utanför Moskva. De tittar också på den bredare kontexten och de hektiska veckorna efter midsommarhelgen 1941 då ett hundratal tåg, fyllda med tyska soldater på väg i krig mot Sovjetunionen, dundrade fram från Charlottenberg i Värmland via Krylbo, Ånge och Boden till Haparanda. De hinner också med den hemlighetsfulla brittiska sabotageorganisationen Special Operations Executive (SOE) som hade förgreningar över hela det naziockuperade Europa, men som också opererade på svensk mark. Bild: Olycksplatsen, Krylbo stationhus i bakgrunden 19 juli 1941, Fotograf okänd - Järnvägsmuseét, DigitalMuseum, Public Domain Litteraturtips Wilhelm Agrell: Erika Möller. Kärlek och sabotage i Stockholm. Appell förlag, 2022. Dick Harrison: ”Midsommarkrisen 1941: En av Sveriges största utmaningar.” Populär historia, 2022. Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

De stora häxprocesserna i Sverige ägde rum mellan åren 1668 och 1676. ”Det stora oväsendet” som det kom att kallas, började i Dalarna, där barn berättade om nattliga färder till Blåkulla. Nattetid hade de förts bort av kvinnor som tagit med dem till häxsabbater, där de sett de inbjuda häxorna äta, dricka och ha orgier med Djävulen och hans demoner. Dessa berättelser spred sig sedan likt en epidemi från plats till plats. I Älvdalen, Lillhärdal, Mora, Rättvik och Leksand avrättades 45 kvinnor som anklagats för trolldom och djävulspakter. Under de följande åren spred sig häxhysterin till de angränsande landskapen och till de svenska besittningarna på andra sidan Östersjön. Vid mitten av 1670-talet nådde häxhysterin Stockholm. När det visade sig att många av de barn som kallats som vittnen farit med osanning fick trolldomsprocesserna ett snabbt slut. Då hade nästan 300 människor blivit halshuggna och brända på bål. Häxerianklagelserna i Sverige hade en stark koppling till kön och den absoluta majoriteten av de anklagade och dömda var kvinnor. I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om de svenska häxprocesserna. Hur kom häxföreställningarna till Sverige? Hur såg anklagelserna ut och vad berättade de misstänka själva under förhören? Trolldomsprocesser förekom en bit in på 1700-talet. Den sista avrättningen av någon som anklagats för trolldom ägde rum 1704 och 1779 försvann trolldomsparagrafen ur den svenska lagen. När den religiösa kulturen började luckras upp fick den svarta magin, Djävulen och demonerna maka på sig till förmån för mer vetenskapliga förklaringar av hur världen fungerade. Bild: Häxprocess i Mora 1670. Tyskt kopparstick. I förgrunden djävlar och häxor. Där ovan förhörskommissionen med en hop klagande kvinnor och barn som avger vittnesmål. En fångknekt driver fram en flock fängslade häxor och trollkarlar. Omkring bålet där de dömda brinner, syns häxor som bortför barn på sopkvastar, bockar och dynggrepar medan demoner i djurskepnad tumlar i luften. Wikipedia, Public Domain. Lyssna också på Dödlig ryktesspridning i trolldomsmålens tid. Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den gula treskillingen eller ”Gul Tre Skilling Banco” är ett av världens dyraste och mest legendomspunna frimärken. Det hittades 1885 på en gård utanför Västerås av en skolpojke från Stockholm som firade jul hos sin mormor. Han sålde det för sju kronor till en frimärkshandlare i huvudstaden och firade affären med sockerdricka och äppelmunkar. Ett knappt decennium senare såldes samma frimärke för 3000 tyska mark till den fransk-österrikiske greven Philipp von Ferrary – en av världshistoriens största och mest prominenta frimärkssamlare, vars gigantiska frimärkssamling drogs in i storpolitikens virvlar under slutet av första världskriget då den konfiskerades av den franska regeringen. I dagens avsnitt av podden En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i frimärkets förunderliga förflutna. De pratar om hur frimärket en gång i tiden faktiskt utgjorde något nytt och revolutionerande, som i mitten av 1800-talet bidrog till att göra samhället lite mer modernt och demokratiskt. De hinner också beta av världshistoriens allra första frimärken, inklusive diverse förmoderna föregångare. Men framför allt har de fokus på den gula treskillingen: ett feltryckt frimärke, som poststämplades i Stora Kopparberget 1857 och därpå bars genom tidens nycker genom Europas moderna historia – från la belle epoque via 1900-talets trauman till vår egen digitala och allmänt frimärksförnekande nutid. Bild: Gul 3 skilling av Sverige, 1855, ett av världens dyraste frimärken. Ett unikt exempel på ett färgfel. Fotograferad av P.A. Sparre, Wikipedia, Public Domain. Monterad på en bild av Munga Gård, Västmanland, Digitalt Museum, Västmanlands läns museum, Public Domain. Litteraturtips Anna Larsdotter: ”De första frimärkena i Sverige.” Populär historia, 2006. Robert Mattsson: ”Skilling Banco. Sveriges första frimärken.” Svenska frimärket 150 år/Postryttaren: Postmusei årsbok, 2005. Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Natten till den 5 november greps en man vid namn Guy Fawkes i källarvalven under det brittiska parlamentet. I närheten av Fawkes påträffades stora mängder krut. På frågan vad han gjorde på platsen och vad krutet skulle användas till svarade han att han skulle spränga den protestantiske kungen Jacob I i luften. Den gripne fördes till Towern, till ”det vita tornet” där han utsattes för svår tortyr. Han erkände att han var en del av en större konspiration och för detta dömdes han och hans kumpaner till döden. Avrättningarna ägde rum i januari 1606 men Fawkes föregrep bödelns arbete och kastade sig med huvudet före ner från schavotten och dog. På så vis slapp han att levande bli ”hanged, drawned and quartered”. I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Guy Fawkes och krutkonspirationen. Vem var Guy Fawkes egentligen? Hur blev han katolik och varför misslyckades konspirationen? Under lång tid firades den 5 november varje år i England. Under den så kallade ”Guy Fawkes night” tändes brasor, där bilder eller dockor föreställande Fawkes brändes. Idag används masker föreställande Guy Fawkes ansikte av protestorganisationer av olika slag. Inspiration hämtades från filmen V för Vendetta, som gick upp på biograferna 2005. Bild: Detalj från en samtida gravyr av Krutplottarna. Den holländska konstnären såg eller träffade förmodligen aldrig någon av konspiratörerna, men det har ändå blivit en populär representation. Av Crispijn van de Passe den äldre, Wikipedia, Public Domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mata Hari är en av de mest legendariska spionerna genom tiderna. Huvuddragen i hennes liv är välkända. Hon är dansösen, partylejonet och megastjärnan från la belle epoque, som i slutet av första världskriget avrättades av fransmännen, dömd till döden för spioneri – och för att ha ungefär 50 000 franska soldaters liv på sitt samvete. Samtidigt är Mata Hari svår att sätta fingret på, både vad gäller spionkarriären och hennes mänskliga dimensioner. Hennes liv var fyllt av svåra trauman och konstanta metamorfoser. Till exempel föddes hon i Holland som Margaretha Geertruida Zelle, trots att hon senare blev känd som orientalisk tempeldansös. Artistnamnet ”Mata Hari” hade hon tagit från ett gammalt malaysiskt ord för solen, som dock bokstavligen betydde ”dagens öga”. I dagens avsnitt av En oväntad historia gör historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson ett försök att bli klokare på den ständigt undflyende Mata Hari. Vem var hon egentligen, vad var det som drev henne och varför tog hon språnget från dansös till spion? Som spionmysterium utgör hon en närmast ogenomtränglig gåta, omgiven av skuggor, halvsanningar och oklarheter – och inte så lite gissningar och romantiska spekulationer. Bild omslag: Mata Hari 1910 klädd i en huvudbonad med juveler, Okänd fotograf – skanna från en tidning, Wikipedia, Public Domain. Lyssna också på Zimmermanns telegram och första världskrigets kritiska infrastruktur. Litteraturtips Meilan Solly: ”Revisiting the Myth of Mata Hari: From Sultry Spy to Government Scapegoat” Smithsonian Magazine, 2017. Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När den nyvalde påven Johannes Paulus II besökte det kommunistiska Polen 1979 sattes saker och ting i rörelse som förebådade östblockets och kommunismens kollaps ett decennium senare. Man skulle på goda grunder kunna säga att 1979 var året då religionen på allvar gjorde come-back som storpolitisk kraft. 1979 var ett minst sagt dramatiskt år. Sovjetunionen invaderade Afghanistan och det kalla kriget tog fart på nytt. En grupp heliga krigare vid namn Mujaheddin bildades som i islams namn var beredda att försvara landet mot de sovjetiska angriparna. I Iran fördrevs shahen Mohammed Reza Pahlavi av den muslimske ledaren Ayatollah Khomeini och landet förvandlades till en islamistisk republik. Men 1979 handlade inte bara om religionens återkomst. I Storbritannien valdes Margaret Thatcher till premiärminister och med henne inleddes den nyliberala politik som kom att svepa som en flodvåg över västvärlden under flera decennier. I Kina påbörjade Deng Xiaoping en modernisering av landets ekonomiska system som gjort Kina till en av världens ledande ekonomier idag. I många avseenden lever vi fortfarande i skuggan av 1979. I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om det händelserika året 1979. Vilka var de stora händelserna under detta år? Vad fick de för konsekvenser och vad minns programledarna själva av detta dramatiska år? Bild: Johannes Paulus II första besök i Polen som påve i juni 1979. Wikipedia. Public Domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Brevduvan är en av våra äldsta följeslagare – och användandet av brevduvepost för kommunikation över långa avstånd är en urgammal företeelse. Vi kan se spår av detta i den bibliska berättelsen om Noas ark, där gubben Noa släpper i väg en duva för att undersöka om syndafloden har dragit sig tillbaka. Duvan återvänder med en olivkvist i näbben, varpå Noa inser att jorden åter blivit beboelig. Det finns belägg för att brevduvor användes till fjärrkommunikation i såväl det forntida Egypten som Kina under Handynastin. Julius Caesar hade med sig brevduvor under fälttåget i Gallien och upprättade ett nätverk av strategiskt utplacerade duvslag för att hålla kontakt med sina olika arméenheter. Enligt den romerska naturhistorikern Plinius den äldre var brevduveuppfödning dessutom en hobby för de rika. Eliten i Rom spenderade hundratals silvermynt på de starkaste exemplaren med de förnämaste stamtavlorna, för att inte tala om vad de betalade för de tornliknande duvslag som prydde taken på palats och villor. Samtidigt är brevduveposten en märkvärdigt modern företeelse. Efter fransk-tyska kriget 1870–1871 – då brevduvorna bevisade sitt strategiska värde under belägringen av Paris – sköt duvslagen upp som svampar ur jorden över hela Europa. Sverige fick sitt första militära brevduvepostväsen 1886 och under bägge världskrigen fungerade brevduvan som en integrerad del av de krigförande stormakternas kritiska infrastruktur. I dagens avsnitt av En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i brevduvans heroiska historia. De lyfter fram obesjungna hjältar som Mercury och den okuvliga Cher Ami, men riktar också blicken mot framtiden och frågar sig om brevduveposten står inför en comeback som analog reservplan i situationer där de digitala systemen felar. Bild: En buss av B-typ från London byggd om till ett duvloft för användning i norra Frankrike och Belgien under första världskriget, Wikipedia, Public Domain. Lyssna också på Den optiska telegrafen – 1700-talets IT-revolution. Litteraturtips Jacob Vrist Nielsen. ”Når højteknologien fejler. Brevduven som kritisk infrastruktur under krise og krig i Danmark, 1880–1918” Temp: Tidsskrift for historie, 2019. K G Rundgren: ”Brevduvan. En kulturhistorisk studie.” Postryttaren: Postmusei årsbok, 1991. Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 27 februari 1933 började det brinna i riksdagshuset i Berlin. Få bränder i världshistorien har fått så ödesdigra konsekvenser för så många människor. Den inträffade i ett läge då den politiska situationen i Tyskland var minst sagt spänd. I de tyska städerna slogs nazistiska råskinn med sina politiska motståndare på vänsterkanten. Den tyska koalitionsregeringen, där Adolf Hitler utnämnts till rikskansler i januari 1933, hade utlyst nyval. Tanken bakom nyvalet var att regeringen skulle få två tredjedelar av rösterna, vilket var vad som krävdes för att Weimarrepublikens grundlag skulle kunna ändras. En fullmaktslag skulle införas som lade all makt i händerna på regeringen och därmed göra riksdagen i princip maktlös. Hittills hade allt gått lagligt till. Nazisterna hade blivit Tysklands största parti i demokratiska val och Hitlers utnämnande till rikskansler hade skett helt i enlighet med konstitutionen. Endast tre av tolv medlemmar i regeringen var nazister och Tyskland hade således ännu inte förvandlats till en nazistisk diktatur. Det som på allvar öppnade upp för den utvecklingen var riksdagshusbranden. I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om riksdagshusbranden i Berlin i februari 1933. Hur uppstod branden? Vem var det som låg bakom eldsvådan och hur utnyttjade nazisterna branden för att stärka sin makt? Efterspelet efter riksdagshusbranden är en skrämmande historia som visar hur snabbt det kan gå att förvandla en demokrati till en diktatur. Bild: Brandmän bekämpar riksdagsbranden i Berlin den 27 februari 1933. Fotograf okänd. Wikipedia, Public Domain. Lyssna också på När demokratin gav upp – Tredje rikets uppkomst Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jean Baptiste Bernadotte valdes till Sveriges nya tronföljare av en enhällig riksdag den 21 augusti 1810. Han var en 47-årig fransman från tämligen enkla förhållanden som gjort militär kometkarriär under den franska revolutionen. Som officer hade han tjänat under Napoleon Bonaparte och 1804 utnämndes han till fältmarskalk. Att Bernadotte dessutom hyste republikanska, öppet antirojalistiska böjelser var heller ingen hemlighet. 1797 hade han exempelvis skrivit följande i ett brev: ”Republikan både av princip och övertygelse vill jag till min dödsstund bekämpa alla rojalister.” I dagens avsnitt av En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i det överraskande valet av Jean Baptiste Bernadotte – prinsen av Ponte-Corvo – till svensk tronföljare vid den urtima riksdag som sommaren 1810 hade samlats i Örebro för att rädda Sveriges framtid. Det var en mörk och bister tid för riket, härjad av politiska intriger, sociala spänningar och en dystert defaitistisk undergångsstämning. Kort före tronföljarvalet hade Stockholm skakats av det så kallade ”Fersenska mordet”, då riksmarskalk Axel von Fersen hade lynchats av en upprörd folkmassa som anklagade honom för att ligga bakom den tidigare tronföljaren Karl Augusts lika plötsliga som oförklarliga död. Sverige var dessutom militärt förödmjukat efter det katastrofala Finska kriget 1808–1809, då Finland – Sveriges östra rikshalva – hade gått förlorat till ryssarna. I detta läge var det många svenska militärer som tittade längtansfullt mot Napoleon och hans närmaste män, med drömmar om revanschkrig mot den ryska ärkefienden. Med en fransk general eller till och med fältmarskalk på tronen skulle en återerövring av Finland kanske inte vara omöjlig, trots allt. Men att Bernadottes hamnade på listan över valbara kandidater var ändå ingen självklarhet. Här spelade en ung svensk löjtnant vid namn Carl Otto Mörner en viktig roll. Sommaren 1810 skickades han av regeringen som kurir till Paris för att söka utröna Napoleons hållning gällande den svenska tronföljdsfrågan. Mörner hade emellertid en egen agenda och inom loppet av några dagar hade han erbjudit den svenska kronan till den karismatiske fältmarskalk Jean Baptiste Bernadotte. Bild: Marskalk Bernadotte i fransk marskalksuniform med kraschan för Hederslegionen på bröstet. Kopia efter målning av François Joseph Kinson, 1804. Wikipedia, Public Domain. Lyssna också på Napoleonkrigen II 1809-1815: Den slutliga konfrontationen. Litteraturtips Martin Hårdstedt. Omvälvningarnas tid: Norden och Europa under revolutions- och Napoleonkrigen. Norstedts, 2010. Anna Larsdotter: ”Karl XIV Johan: Frälsaren från Pau.” Populär Historia, 2017. Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 16 mars 1792 sköts Gustav III i samband med en maskeradbal på Operan i Stockholm. Bakom dådet låg en grupp konspiratörer och den som höll i pistolen var adelsmannen och militären Jacob Johan Anckarström. Under flera år hade missnöjet med kungen ökat. Ett olagligt krig mot Ryssland och det faktum att Gustav III gjort sig i princip enväldig 1789 fick till slut bägaren att rinna över. De sammansvurna ville vrida klockan tillbaka och återinföra frihetstidens statsskick med en mycket svag kungamakt. För att detta skulle kunna förverkligas var det nödvändigt att kungen röjdes ur vägen. Gustav III dog inte omedelbart utan avled i sårfeber knappt två veckor efter attentatet. Polismästaren Nils Henric Liljensparre lyckades snabbt spåra ut dem som låg bakom mordet och den 27 april fördes mördaren till avrättningsplatsen för att halshuggas. De övriga konspiratörerna fick behålla livet men gick olika öden till mötes. I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om mordet på Gustav III. Vilka motiv låg bakom mordet? Vilka var konspiratörerna och varför fick samtliga utom Anckarström behålla livet? På Livrustkammaren i Stockholm förvaras idag några kvarlevor från mordkvällen. Där finns mördarens vapen och ammunition i form av kulor, blybitar och tapetnubb, en kniv samt ett tygstycke fläckat med Gustav III blod. En makaber samling föremål som bidrar till att göra historien närvarande och verklig. Bild: Anckarströms mask och mordvapnen, Livrustkammaren, Wikipedia, Public Domain, LSH 47763 (lm_t07962) Lyssna också på Gustav III:s statsvälvning 1772 satte stopp för frihetstiden. Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den moderna terrorismen såg dagens ljus under andra hälften av 1800-talet. Den var ett barn av det framväxande industrisamhället: av växande klassklyftor, våldsbejakande ideologier, sensationslystna medier – och svenskproducerad dynamit. Mordet på den ryske tsaren Alexander II 1881 blev startskottet för den våg av politiskt motiverat våld som av många nutida historiker räknas som första guldåldern för den moderna terrorismen. Ingen gick säker för terroristernas blodtörst. De spektakulära våldsdåden – med hemmagjorda bomber, knivar och revolvrar – riktade sig både mot vanligt folk och samhällspyramidens toppskikt. Utgångspunkten var idén om ”dådets propaganda”. Bloddrypande illgärningar som skapade rubriker i pressen var enda sättet att väcka massorna och åstadkomma verklig samhällsförändring. I dagens avsnitt av En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i den moderna terrorismens historiska tillblivelse. De börjar med mordet på Alexander II och följer terroristernas blodiga fotspår genom det sena 1800-talets europeiska historia: en nedblodad väg som slingrar genom det så kallade ”kungamordens decennium” fram till 1900-talets början och de ödesmättade skotten i Sarajevo. Bild: Mordet på Alexander II av Gustav Broling, Wikipedia, Public Domain. Litteraturtips Mats Fridlund. ”Det nya gränsöverskridande våldet. Terroristen och den tidiga globaliseringen.” I Birgitta Svensson och Anna Wallette (red.) Individer i rörelse. Kulturhistoria i 1880-talets Sverige. Makadam, 2012. Barbara Tuchman. The Proud Tower. A Portrait of the World Before the War, 1890 –1914. H Hamilton, 1966. Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Frågan om svenska kärnvapen väcktes omedelbart efter andra världskriget. För försvaret var det angeläget att skaffa sig kunskap om hur man skulle kunna skydda sig mot denna typ av vapen men också undersöka möjligheten för Sverige att utveckla egna atombomber. Tanken var att de civila och militära myndigheterna skulle samverka. Svenska uranfyndigheter skulle användas för att framställa kärnbränsle som sedan skulle kunna förvandlas till vapenplutonium. I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om det svenska kärnvapenprogrammet. Vilka argument fanns det för ett anskaffande av svenska atombomber? Hur skulle de svenska kärnvapnen användas och vilka faktorer bidrog till att det svenska kärnvapenprogrammet aldrig förverkligades? Inom försvaret var enigheten total om att svenska kärnvapen var en nödvändighet medan den politiska ledningen var mer splittrad i frågan. Man gav emellertid FOA tillåtelse att forska om atomvapen och många experter menar att Sverige mycket väl kunde ha haft egna atombomber i början av 1960-talet, givet att de nödvändiga politiska besluten fattats. Så blev emellertid inte fallet. Det svenska kärnvapenprogrammet inleddes 1945 och avslutades officiellt 1972. Därefter fortsatte den så kallade skyddsforskningen men alla planer på att utveckla egna kärnvapen övergavs. Bild: Robot 322 – en Saabkonstruerad försöksrobot som var tänkt att bära kärnvapen. Flygvapenmuseet. Lyssna också på Atombomben som en fortsättning på det konventionella bombkriget Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Michail Gorbatjovs och Ronald Reagans toppmöten i slutet av 1980-talet bidrog i högsta grad till att det kalla kriget tog slut. Det som hände under dessa dramatiska år var lika oväntat som omvälvande. När de båda supermakternas ledare promenerade sida vid sida, glatt samspråkande, på Röda Torget i Moskva i slutet av maj 1988 var det tydligt att en ny epok i världshistorien stod för dörren. Årtionden av kallt krig med allt vad det innebar i form av konflikt och konfrontation hade ersatts av förhandlingar och samförstånd. Det var som om hela världen äntligen kunde dra en suck av lättnad. I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Michail Gorbatjov, Ronald Reagan och de toppmöten som ledde till det kalla krigets slut. Vilka var huvudpersonerna? Varför började de förhandla och hur kom det sig att nedrustningssamtalen lyckades just då? Under promenaden på Röda Torget frågade en journalist den amerikanske presidenten om han fortfarande ansåg att Sovjetunionen var ett ”ondskans imperium”. Det var en anspelning på ett tal som presidenten hållit 1983. Reagan svarade med ett leende på läpparna: ”Nej, det var i en annan tid." Bild: President Ronald Reagan och den sovjetiske generalsekreteraren Gorbatjov träffas i Hofdi House under toppmötet i Reykjavik Island, 1986-11-10, Reagan White House Photographs, 1/20/1981 - 1/20/1989 Samling: White House Photographic Collection, 1/20/1981 - 1/20/1989 - https://catalog.archives.gov/id/75855083, Wikipedia, Public Domain. Lyssna också på Heta linjen – hela världens livlina under kalla kriget. Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Giftmordsaffären eller l’affaire des poisons var en bisarr härva av giftmord, sex och ockultism som skakade Frankrike under åren 1676–1682. Den bottnade i nätverk av kloka gubbar och gummor som hjälpte Parisbor och hovdignitärer från Versailles med allehanda känsliga ärenden, gällande allt från kärleks- och potensproblem via förutsägelser av framtiden till fosterdrivning och regelrätta mord. Rykten om detta ljusskygga nätverk florerade i Paris i mitten av 1670-talet då huvudstaden drabbades av ett antal uppmärksammade giftmord. Det var solkungen själv, Ludvig XIV, som beordrade chefen för den nyupprättade säkerhetspolisen att gå till botten med uppgifterna. Efter flera års övervakningsarbete lyckades polisen fånga en mångsidig barnmorska vid namn Catherine Monvoisin – också känd som La Voisin – som utgjorde ett slags samlingspunkt för den underjordiska handeln med gifter och ockulta tjänster. I hennes hem fann polisen ett omfattande lager med arsenik och andra, mer obskyra substanser som orm- och paddsekret, avklippta naglar och olika varianter av så kallad spansk fluga. La Voisin påstods även arrangera svarta mässor och som en av hennes kunder utpekades självaste madame de Montespan, Ludvig XIV:s officiella älskarinna. I dagens avsnitt av En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i denna sällsamma historia från Ludvig XIV:s Frankrike. Hur kom polisen på spåren av La Voisin och vem var hon egentligen? Vilka var hennes kunder? Och varför avslutades rättsprocessen i förtid, på order av Ludvig XIV själv? Bild: Catherine Deshayes, "La Voisin", 1600-talstryck av hennes porträtt som hålls av en bevingad djävul Antoine Coypel - Den här filen kommer från Gallica Digital Library och är tillgänglig under det digitala ID:t btv1b8405424d/f1, Wikipedia, Public Domain. Lyssna också på Herrperukens historia – bland bigwigs och stångpiskor. Litteraturtips Andreas Marklund. Ludvig XIV. Historiska Media, 2022. Anne Somerset. The Affair of the Poisons: Murder, Infanticide, and Satanism at the Court of Louis XIV. St. Martin's Press, 2003. Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 6 november 1632 stupar Sveriges konung Gustav II Adolf i det trettioåriga kriget. Kungen skjuts till döds i dimman på slagfältet vid Lützen. Men varför befinner sig egentligen rikets viktigaste person ute på slagfältet och så nära striderna att han riskerar att träffas av fiendens kulor? I historien om Gustav II Adolf framträder en bild av en krigarkung. Gustav II Adolf var sedan barnsben fascinerad av krig och vapen. Samtidigt var de nya idealen i hans samtid krävande. Ett tungt ansvar i rollen som hela Sveriges husbonde och furste vilade på kungens axlar.  I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar sommarvikarierna och historiepoddarna Aron Schuurman och Viktor Wallén om Gustav II Adolfs liv, samtid och död. De tittar närmre på en samling händelser som kan hjälpa förklara den krigshets som blev Gustav II Adolfs död. Finns svaren i den nya lutherska hustavlan eller snarare i hans påstått heta temperament och högmodiga karaktär?  Gustav II Adolf föddes 1594 på slottet Tre Kronor i Stockholm. Hans far, Karl IX, var den fjärde av Gustav Vasas söner och den tredje som blev kung. Karl IX hade erövrat makten från sin brorson Sigismund. 1611, vid 16 års ålder, tillträder Gustav II Adolf som svensk kung.  Under sin tid som kung drar Gustav II Adolf in Sverige i flera militära konflikter och inleder samtidigt den svenska stormaktstiden. År 1630 tar han in Sverige i det trettioåriga kriget och genomför ett fälttåg i Tyskland. Rikets framfart i kriget avtog 1632 då Gustav II Adolf stupade vid Lützen.  Litteraturtips: Bo Eriksson: Gustav II Adolf: Den bildade krigaren. Populär historia, 2020. Sverker Oredsson: Gustav II Adolf. Bokförlaget Atlantis, 2007.  Bild: Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen. Oljemålning av Carl Wahlbom, från 1855. Målningen skildrar det ögonblick då Gustav II Adolf dödas på slagfältet vid Lützen den 6 november 1632. Den döde kungen, starkt belyst, tycks glida ned från hästryggen för att strax fångas upp av en förfärad svensk soldat. Kungen framställs som hjälte och martyr, en gestalt som påminner starkt om skildringar av den döde Kristus. Samtidigt har Wahlbom utnyttjat scenens möjligheter att visa sin starkaste konstnärliga egenskap – att skildra hästar i olika rörelser och ljussättningar. Nationalmuseum, Public Domain.  Lyssna också på Sigismund – kung i två riken Klippning: Aron Schuurman Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi är många som hört berättas att medeltidens människor trodde att jorden var platt. I denna historia framträder ofta Christofer Columbus som avgörande, då han helt övertygat trotsade den inskränkta kyrkan och begav sig västerut från Spanien 1492.  Denna historia är mytbildning från 1800-talet. Faktum är att man ända sedan antiken känt till att jorden är rund. Trots det är myten så pass slående att den fortsätter övertyga människor långt in på 2000-talet.  I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar sommarvikarierna och historiepoddarna Aron Schuurman och Viktor Wallén om när några 1800-talshistoriker skapade myten om den platta jorden. Är den helt gripen ur luften? Vilka ligger bakom, och varför?  På 200-talet f.v.t genomförde den grekiske matematikern Eratosthenes ett berömt experiment. Genom att mäta vinklar av skuggor i två olika städer vid samma klockslag lyckades han räkna ut jordens omkrets. De olika vinklarna innebar också oundvikligen att jorden var rund.  Till skillnad från vad som ofta sägs glömdes inte Eratosthenes slutsats bort under medeltiden. De flesta västeuropeiska skildringar av jorden under medeltiden visar en sfärisk jord. Det rådde i all väsentlighet vetenskaplig konsensus om jordens runda form.  Vad som rådde delad mening om var jordens omkrets. Vissa menade att Eratosthenes hade överskattat jordens storlek. En av dessa var köpmannen Christofer Columbus. När han planerade upptäcktsresa västerut avråddes han av det portugisiska hovet eftersom de, helt korrekt, bedömde att vägen var längre än Columbus räknat med.  Litteraturtips: Henrik Höjer: När jorden blev platt. Forskning & Framsteg, 2005.  Jeffrey Burton Russel: Inventing the Flat Earth: Columbus and Modern Historians. Praeger Publishing, 1991. Bild: Karta över en platt och statisk jord, ritad 1893 av Orlando Ferguson. Wikipedia, Public Domain.  Lyssna också på Alexandria – hellenismens huvudstad Klippare: Aron Schuurman   Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I historien om den påstått mörka medeltiden finns ett tydligt korn av intellektuellt ljus - Irland. Genom ett avancerat och unikt klostersystem höll de delar av antiken vid liv medan resten av Europa pressades hårt av utomeuropeiska imperier.  De irländska klostren var utomordentliga utbildningscentrum dit högt uppsatta reste för att lära sig. Till skillnad från många andra kloster behövde man inte tillägna det hela sitt liv.  I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar sommarvikarierna och historiepoddarna Aron Schuurman och Viktor Wallén om den irländska medeltiden. De tar fasta på fascinerande missionärer som både hjälper Karl den store och möter odjur i Loch Ness.  Perioden mellan Västroms kollaps under 400-, och 500-talet samt Karl den stores karolingiska renässans runt år 800 betecknas ibland som den mörka medeltiden. Den karolingiska renässansen innebar att språk och kultur från Västrom fick ett uppsving i Västeuropa.  Den karolingiska renässansen var i hög grad beroende av ett system som bevarat latin och västromersk skola sedan Västroms kollaps. Ett sådant system fanns under den tidiga medeltiden på Irland.  I medeltidens Irland gick vissa munkar i frivillig exil för att missionera på andra platser. En av dessa var den inflytelserika Columbanus. Tack vare Columbanus uppfördes många nya kloster i dagens Frankrike och Italien, vilket bidrog till den karolingiska renässansen. Litteraturtips: Ó. Cróinín Dáibhí: Early Medieval Ireland. Taylor and Francis, 2016.  T. M. Charles-Edward: Early Christian Ireland. Cambridge University Press, 2000. Bild: Glasmålning av Columbanus i Bobbioklostrets krypta. Bobbioklostret ligger i norra Italien och grundades av Columbanus. Upphovsperson okänd. Wikipedia, Public Domain.  Lyssna också på Sveriges kristnande – Var Ansgar verkligen först? Klippare: Aron Schuurman Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

McCarthyismen var en politisk rörelse som skulle avslöja de kommunister som infiltrerat den amerikanska staten. I enad kraft var det FBI och senator Joseph McCarthy som var drivande.  Under 1940- och 50-talet gick McCarthyismen på högvarv i USA. Ganska snart skulle frågan väckas hur mycket belägg McCarthy hade för sina påståenden och hur befogad den nationella masshysterin egentligen var.  I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar sommarvikarierna och historiepoddarna Aron Schuurman och Viktor Wallén om den andra röda faran. De följer dess grunder, när skräcken för kommunister övergick i en häxjakt och när den kulminerade i en ökänd avrättning av makarna Rosenberg. Efter ryska revolutionen 1917 inleddes en period i amerikansk historia som kallas den röda faran. Den präglades av stora strejker och organisering i utpräglade vänsterpartier. Oron för att en revolution skulle äga rum även i USA var påtaglig.  Efter andra världskriget hade Sovjetunionen blivit en industriell stormakt som aktivt påverkade världspolitiken. Med det väcktes oron återigen och den andra röda faran var ett faktum.  Från slutet av andra världskriget fram till 1960-talet bidrog bland andra FBI och USA:s försvarsdepartement till att hålla oron vid liv. Aron och Viktor låter den klassiska kortfilmen Red Nightmare från 1962 representera sin samtid. Litteraturtips: Ted Morgan: Reds. McCarthyism in twentieth-century America. Random House Trade Paperbacks 2003. Bild: Julius och Ethel Rosenberg, separade av ståltrådsstängsel medan de lämnar U.S Court House efter att av en jury ha bedömts skyldiga. Fotografi av Roger Higgins, fotograf för "New York World-Telegram and the Sun", från 1951. Wikipedia, Public Domain. Lyssna också på James Bond och kalla kriget Klippare: Aron Schuurman Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sveriges judiska historia är en historia om kampen för judars rättigheter och erkännande. Judiskhet var länge förbjudet och svenska kyrkor bidrog aktivt till antisemitism. Genom några enskilda individer, med visst stöd från adeln och kronan, blev Sverige så småningom mer tolerant för den judiska befolkningen.  Under de senaste 500 åren har judar bitvis fått ökade rättigheter i Sverige. Ändringar i lagstiftning har tillåtit judar att utöva sin religion, bosätta sig fritt och bygga synagogor. Tack vare detta har en rad färgstarka personligheter kunnat bidra till den svenska historien. Viktiga inslag i den svenska kulturen, industrin och utbildningen har den judiska minoriteten att tacka.  I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar sommarvikarierna och historiepoddarna Aron Schuurman och Viktor Wallén om fascinerande nyckelpersoner som lagt grunden för Sveriges judiska historia. Allt från ihärdiga industriidkare till vitsiga hovfotografer berörs.  De första judarna som flyttade till Sverige tvingades konvertera till luthersk kristendom. Detta ändrades med Aaron Isaac, som kom att grunda den judiska församlingen i Stockholm på sent 1700-tal, vilket möttes med stor ilska hos den svenska befolkningen.  Från 1782 förhindrades judar av ett särskilt reglemente från att bland annat kandidera till riksdagen eller bli ämbetsmän. Även efter att reglementet avskaffats 1838 dröjde det till 1870 innan judar i lagens mening kunde betraktas som fullvärdiga medborgare.  Judar som flyttade till Sverige förväntades vara ekonomiskt nyttiga. Även efter toleransen för judiskhet i Sverige blivit större hängde krav på nytta kvar. Detta har färgat bilden av judar och bidragit till stereotyper om judiskhet som varat långt in i vår egen tid.  Litteraturtips: Carl Henrik Carlsson: Judarnas historia i Sverige. Natur & Kultur, 2021. Sverker Oredsson: Judehatet kom före judarna. Populär historia, 2001.   Bild: Porträtt (Daguerreotypi) visande Industriidkaren Salomon Ludvig Lamm (1786-1857) med sönerna Jacques (1817-1891) och Martin (1824-1878), från 1841. Bilden är tagen när Jacques arbetade i firman Cail & Co. Fotograf okänd. DigitaltMuseum, Public Domain. Lyssna också på Så blev Sverige ett invandrarland – De första muslimerna Klippare: Aron Schuurman Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.