Midvintermörkret är här. Tomten är inte snäll. Vi i Fruktan misstänker att du har varit stygg.  Det belönar vi med att dela julens budskap med er från Fantastisk Podd. Lyssna på Fantastisk Podd med Oskar Källner, Anders Björkelid och Fruktan-medlemmarna Boel Berman och Markus Sköld där de går vilse i vinternatten. Ett samtal om vad tomten […]

Illustration: Agnes Edith Lundgren Hon ser framför sig hur Frej – med sina hornbågade glasögon och väloljade skägg – utvecklar en ödesapp. Med uppgraderingar och expansioner och high scores. Ett gulligt interface med en sötsliskig maskot som enligt marknadsundersökningar ska vara välkomnande.

Illustration: Agnes Edith Lundgren De båda hade ramlat över två underliga män i färd med att släpa upp en bondflicka i en vagn. Männen hade varit klädda i vita särkar och varit utan ett enda hår på huvudet. Inte ens ögonbryn. Bleka och seniga som maskar.

Illustration: Agnes Edith Lundgren Trädet minns hur det var att stå på en udde i det eviga havet. Barken är så grå för att dess djupa rötter en gång slogs i saltmättad jord.

Illustration: Agnes Edith Lundgren Han låser inte ytterdörren bakom sig. Det har han inte gjort på år och dar. Om de vet var han bor finns det inte ett lås i världen som kan skydda honom.

Illustration: Agnes Edith Lundgren Du är hennes mor, och du ska tillfredsställa hennes mest basala behov. Tro mig, det är en monumental uppgift. Du kommer att ägna all din vakna tid åt henne.

Illustration: Agnes Edith Lundgren    Men han förstår inte. Han ser bara den vanliga hunsade, timida flickvännen. Inte den riktiga. Den nyväckta.

En nekrolog över den framlidne Johan Thelström, skaparen av de egendomliga bläcklingarna. Novellen vann första pris i Fantastiknovelltävlingen 2015. ”Mina näsborrar fylldes av stickande lukter som jag senare identifierade som järnvitriol och rågummi – huvudingredienserna i bläck”

”-Vintern är snart här.”

”Bland snöflingorna finns ett lugn du aldrig hittat någon annanstans. Det återkommer varje jul. Virvlar fram med nordanvinden.”

Det knarrade under skorna när hon gick. Röken slog ur munnen på henne. Hon hade vandrat här förut….

Vissa vaknar med solen, men jag vaknar straxt innan den går upp. Skuggor vilar fortfarande över staden. De färggranna husen tycks dämpade. Nedsmutsade av natten. Fönstren i kvarteret gapar som tomma ögonhålor.

Anja ser sin pappa sitta vid köksbordet. Han är rödögd och hon ser att han har gråtit. Han har tänt ett vitt smalt ljus som står i mitten av bordet. Det är nu ett år sedan hennes mamma dog.

Ända sedan jag blev medveten har jag aldrig gått för nära kanten. Alltid valt den säkraste stigen. Jag har undvikit höga höjder och djupa vatten. Mitt liv här på jorden har kretsat kring att inte utsätta mitt sinne för risker, för frestelserna som jag var ämnad för.

Borde inte ha tagit en svarttaxi, han borde ha vetat bättre. Men han hade så bråttom till mötet, bara slängde in bagaget i luckan utan att tänka sig för.

Den första dagen fick människor panik. De satte sig i sina bilar och åkte så långt de kunde, eller låste in sig i sina källare…

Jag har alltid ogillat rökare. Egocentriska människor som tar sig rätten att förpesta andras tillvaro med sin rök, med sina fimpar. Men det finns en rökare som jag avskyr mer än alla andra. Jag kallar honom för cigarettpappan…

Ynglingen hade inte tänkt gå in i huset. Det brukade inte finnas något värt att ta i det här området…

I den här novellen skildras en lönnmördares skrala pensionsvillkor. ”Han tog upp asken och lät druvan rulla ut i handflatan. Den var blåsvart och stor som ett plommon. Det halvruttna skalet hade börjat mjukna.”

”Skog har alltid ingett mig lugn. Gjort mig rofylld och väl till mods. Som att jag i skogen är skyddad från allt ont.” Skogen är en novell av Boel Bermann. Vill du höra fler av hennes noveller, klicka här.