Ålderdomens framtid kommer att vara urban. städerna blir äldre, men det betyder inte att de lockar till sig äldre människor, utan snarare att folk blir kvar när de blir gamla. Det finns allt färre byar och landsbygder att återvända till. Dessa har de flesta redan lämnat. Gamla kommer ta över våra samhällen, om de inte redan har gjort det! Och en försvarlig del av dessa nyblivna åldringar kommer inte som tidigare i historien att vara fattiga, tacksamma, tysta och ta vad som faller från bordet Det är aktie- och bostadsrättsgenerationerna som nu träder in i livets november. En spaning är att vi snart inte kommer att tala om gentrifiering – utan om ”benskörhetifiering” av attraktiva stadsdelarna. I detta avsnitt ska tala om ålderdomen som klassamhälle. Om demensstäder och experimentella Alzheimerkliniker Om ålderdomens och stadens ensamhet Om 1980-talets Servicehus som socialdemokratins sista bastion Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varje samhällsbygge har någon sorts nollpunkt – det som var själva orsaken till att det blev av. Ett berg där slottet kunde ligga, en korsning av vägar där handeln kunde föras, ett vatten där man kunde nå världen. Det här avsnittet handlar om en älv i mitten av ett samhällsbygge. Om Pite älvdal – och det som växt upp vid den. Om man väljer att följa en landskapsform, som om man följde en väg, eller en gata, vad kan man få syn på då?. Så ska vi följa Pite älvdal. Vi kommer resa mellan fragment: Från sirliga punschverandor till vassa vingar på vindkraftsnurror, mellan tempel för vattenkraften och stugor för flottare. Det är december just innan gryningen. Bilen börjar nedstigningen i dalen, ner mot älven. Tack Florian Steiner, stadsarkitekt Piteå Erica Duvensjö, byggnadsantikvarie Norrbottens museum Musik: Mikael Svanevik, undertoner.se Glesbygdn "Låt det ligga ve Storsien" Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ingen människa är en ö. Ingenstans är det mer sant än på en ö. En ö tillåter en att lämna något, att resa över ett vatten, men trots att öar är enastående som platser för ensamhet – det storslagna havet, horisonten, vädrets makter – så kräver de att de som vill vara där lutar sig mot varandra. På en ö måste allt finnas. Allt ett samhälle behöver. Annars finns de inte, som något annat än natur och som turism. Det här är ett avsnitt om öar och de bofasta – om människors beroende av varandra på de här öarna och om deras kamp för att få vara de de valt att vara. Vi kommer besöka två nordliga öar. En i kvarken utanför Umeå Holmön och en i Bottenviken utanför Luleå Hindersön. Där kommer vi träffa Joar Sandström, Maja Hallén och Johnny Stålarm – som alla bor på eller vill bo på öar. Musik av Jorik Åtterbjörk, Dimman är som Och Mikael Svanevik, undertoner.se ‍ Tack: Maja Hallén Joar Sandström Johnny Stålarm Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Följ med till Stockholm på 1990-talet tillsammans med ögonvittnena: Tomas Andersson Wij, Helena Glantz och Nathan Hamelberg. Det blir en vandring genom en stad som upptäcker sig själv, blir självmedveten och förstår sitt eget värde. Men det är också ett decennium där innerstaden fortfarande är full av håligheter som kan fyllas av den som vill göra något. det är en stad där skillnaderna ökar, men där nya människor också, genom subkulturer och musik tar plats på stadens gator och på dess restauranger och klubbar. Talkshow Live Stockholm spelades in den 25 oktober inför publik i samarbete med Arkitema. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Att åter besöka förra decenniets artiklar kan onekligen ge en bismak av aska. Särskilt om det handlar om trender och företeelser som är ”inne” och hur vi ska bli lyckliga och befriade från smärta och besvär, hur människor och samhällen ska resa ljust mot framtiden.  Tio år en skoningslös tidsintervall, förgängligheten och misstagen sticker i ögonen. Däremot är t.ex trettio år gamla samtidsiakttagelser redan mindre påträngande distansen har skapat ett milt överseende och en objektiv blick, kan man få för sig. Och ju längre tillbaka i tiden desto bättre blir det.  Det förflutna är en fantastisk hoppfull plats. Men här stannar vi i den samtid som den var nyss! Och pillar lite i det variga sår som heter: det vi levde i, och trodde oss veta. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Längs Moselfloden i västra Tyskland ligger Trier. Bland vingårdar i en stilla del av Europa kan den medeltida stadskärnan tyckas idyllisk, men här vilar en revolutionär ådra och spår av ett av världshistoriens största imperium. 1818 föddes Karl Marx i Trier, hans födelsehus är idag ett pilgrimsmål för många människor, framför allt från Kina. Marx växte upp i denna medeltida småstad vid den stillsamma floden, långt från de industristäder han skulle komma att förändra med sitt skrivande. Marx bodde i ett hus helt intill stadsporten Porta Nigra, byggd av romarna 180 efter vår tideräkning när var Trier på väg att bli en av romarrikets största städer med omkring 90.000 invånare. Under Karl Marx uppväxtår blottläggs och återupptäcks de gamla ruinerna – Napoleon ville bygga ett revolutionärt kejsarrike – som under medeltiden byggts och sjunkit undan från stadsbilden. Marx ser från sitt fönster de materiella spåren av ett imperium. Han ser hur allt som är fast, någon gång, förflyktigas. Vi gör en vandring i staden med Karl Marx, och ser hur de förtryckta vinbönderna väcker hans politiska skrivande och gör honom till socialist. Vi vandrar i den romerska staden, i dess trångbodda sjuvåningshus, och in på de monumentala baden, dit alla var välkomna. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I samarbete med Arkitema har podden gjort tre talkshows under 2023 i Malmö, Göteborg och Stockholm. I varje stad har vi besökt ett decennium med ögonvittnen. Så här blev det i Göteborg. Med musikern och kompositören Dan Söderqvist – Älgarnas trädgård, Cosmic overdose, Twice a man – musikern och kompositören Karl Gasleben – Anna Själv Tredje, Cosmic Overdose, Twice a man, fotografen Katarina Despotpvic, som pratar om och visar Ingmar Jernbergs bilder från 1970-talets Frölunda och Gert Wingårdh, arkitekt som fick sitt första jobb hos Johannes Olivegren, spiritisten och den omedvetna postmodernisten, 1975. Välkommen till en stad vid sidan av den bokstavstrogna proggen och de demoniserade förstäderna. En stad av experimentgymnasium, patricierhus med olåsta dörrar, hårdrock och kärlek hos första generationens frölundabarn och en gryende postmodernism. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

"Europas vackraste balkong", skrev UNESCO vid världsarvsutnämningen 1994 av Luxembourgs platå med Marquis de Vaubans försvarsanläggning. En europeisk huvudstad, eller kanske huvudkontor, för Europa i dag skapas och försvaras på helt andra platser. Staden är en spindel i vittförgrenat nät, dess litenhet är dess styrka, det är kort väg mellan beslutsleden och man är ständigt beredd att slå broar, erbjuda friheter, se till att vara den som inbjuder grannländerna att trycka händer i samförstånd. Luxembourg är en vardagsoptimerad stad, där de arbetande pendlarna, controllers, jurister, finanser, rentierer rör sig likt tidvattenflöden från Centralstationen in över stadens gator och tillbaka igen.  Och samtidigt finns där, under den höga staden, en låg fuktig och mörkare, mer grönskande och mer obemärkt stad, liksom det finns invandrargrupper och arbetsmigranter som lever fattigare liv i rikedomens skugga. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tidskoder för avsnittet: 1: 0-29:07 HSB – skapelsemyten: De tidiga åren, att hitta en fiende, revolutionärt språk, trendig typografi. 2: 33:20 - 1:00:40 HSB: Tillvarons totalentreprenör: Tvättmedel, Båtar och sportstugor. 3: 1:00:45 - 1:29:00 HSB: Kan man tjäna pengar på bostadsrätter? Turning torso och butlersamhället. Om man cyklar över Västerbron i Stockholm – eller närmar sig Riddarholmen med båt över Riddarfjärden – och fäster blick högt upp på skärgårdsbergen som omger sjön så ska man se att där högst upp finns inte några kyrkor eller slott utan där tronar två stora bostadsområden, på Kungsklippan och Skinnarviksberget. Kvarteret Diamanten på Kungsklippan, byggt 1933, och kvarteret Marmorn, vars första delar stod klara till Stockholmsutställningen 1930. Kungsklippan och kv Marmorn. Planerade och uppförda av HSB, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening. Det är mäktiga i sina anspråk, på varsin sida om Stockholms stadshus invigt mindre än 10 år tidigare, 1923. "800 eldstäder i skyskrapor av betong", skrev DN om Kungsklippan den 11 maj 1933. Det har sagts att ingenting är så starkt som en idé vars tid har kommit. Det var HSB en gång. Så starkt för att dess idé hade kommit: Varför ska vanliga människor betala ockerhyror till fastighetsägare och hyresvärdar när de själva kan bli ägare till sina hem – tillsammans med andra? Och denna idé materialiserades, förändrades och blev någonting annat med tiden. HSB som startade som en marginell spelare, en outsider för småfolk, när bostadsrätten inte ens hade ett ordentligt lagrum. Idag verkar man i en tid då bostadsrätten är den helt dominerande marknadsformen för lägenheter i Sverige. Man börjar med att hitta en fiende i de privata fastighetsägarna, och med ett språk hämtat från den framväxande radikala arbetarrörelsen, med ord som profit och ocker, börjar man locka medlemmar som vill vända sig från egoism och in i kooperationes varma gemenskap. Det är en hundraårig resa för en kooperation som i det närmaste skulle komma att bli en stat i staten, en livets totalentreprenör.Det fanns tider när HSB inte bara byggde kooperativa bostäder utan också producerade såväl tvättmedel som båtar. Och semesterbostäder, 1929 i Årsta havsbad – "ett Saltsjöbaden för småfolket" – nio år före den första semesterlagen. Man har inte sällan i sin pragmatism gått några steg före staten.HSB började bygga miljonprogrammet innan det fanns ett miljonprogram. I bostadsbristens spår, började man i början av 1960-talet skala upp bostäderna. Grindtorp i Täby är kanske det tydligaste exemplet. När man sedan inför en concierge i Turning Torso i början av 2000-talet förebådar man möjligen det samhälle som växte fram i RUT-tjänsternas spår"?] ‍ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varje kris ligger till grund för nästa ordning. Det skulle kunna ses som ett slags lagbundenhet i hur kriser fungerar: Krisen, hur den genomlevs och hur den överlevs kommer att generera en uppsättning lösningar och nya formationer som är de som nästa epok kommer att som markplatta: T.ex. 1990-talskrisen som tog med sig en avreglerad kreditmarknad, låga räntor och inflationsmål in i nästa fas – en fas som märkligt nog inte tog slut 2008, vilket man hade kunna tro! Utan levde vidare som ett slags vålnad ända tills nu. Frågan som ligger bakom vårt tema är ju naturligtvis också – vilken ny ordning kommer att emanera ur denna lågkonjunktur som i alla fall Sverige är i - Forbes skrev i januari 2023, att kommer lågkonjunkturen på allvar under året kan det komma att ta över ett årtionde för vissa städer att återhämta sig. De flesta större svenska städer ligger definitivt inom denna förutsägelse, så enormt sårbara de gjort sig för större ekonomiska förändringar. Nu sitter vi här, söker nån att skylla på, som man alltid gör när krisen kommer. Var det värt alla rostande elscotrar, försålda kommunala egendomar och obetalbara bostadsrätter? Vad kunde man ha gjort annorlunda? – en ständig fråga trots att historien visar att konjunkturer kommer och går, och det finns alltid något som alla inte förutsåg. Det här avsnittet ska handla om lågkonjunkturer, vad som förändras i stadssamhällen med lågkonjunkturer - , men varje lågkonjunktur har sina omen, stormsvalor som ofta är grandiosa och storslagna - nästintill odödliga platser – som just lyckas uppföras innan avgrunden öppnar sig och alla möjligheter skulle vara stängda. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Arkitektoniskt och kulturellt var Malmö en av landets intressantaste platser på 1980-talet. Samtidigt som man industriellt och ekonomiskt påbörjade sin rörelse mot botten.  I rivningstomternas öppna himlar hittade såväl en queer klubbvärld som en postpunkig musikrörelse sina urbana uttryck i den grå och regniga staden, med drag av europeisk trasighet.  Abelardo Gonzalez förverkligade mondäna och utsvävande drömmar med egyptiska masker, zebramönster och kromat stål. Det blev platser för de som ville synas. För de som inte ville synas fanns övergivna källare överallt, mitt i staden. Jim Asklund ritade stadens första postmoderna hus på Gamla Väster och öppnade Jims bar i bottenvåningen. Äntligen en arkitektur som ville prata med sin omgivning.  Välkomna att träffa ögonvittnena som var med där och då i en resa tillbaka till musikens, kulturens och arkitekturens åttiotal i Malmö.  Livepodden är ett samarbete mellan Staden podcast och Arkitema och spelades in den 18 april inför publik i Malmö Medverkande: Dyveke Zadiq, konstnär och verksam inom konst och kultur, samt ute i nöjessvängen i Malmö på 1980-talet. Michael Björn, Tillsammans med Joakim Norling drev Michael Björn Malmös bidrag till fanzinekulturen, ID. Till en del nummer medföljde skivor med lokala band - Malmöbandet Haricots Verts och Underjordiska Lyxorkestern från Lund. Lars (Jim) Asklund, arkitekt. Legendarisk arkitekt och personlighet i det postmoderna Malmö, slog igenom stort med sitt eget hus på Västergatan 16, 1986. Katarina Rundgren, arkitekt och skribent Ljud och musik: Edvard Swan Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Podcasten staden samarbetar med Arkitema som vi gör ens serie tematiska poddar tillsammans med, en om sjukhus och en om segregation har vi gjort,  Det här avsnittet ska handla om industriarkitektur – industrier, logistik, funktionsbyggnader, i en tid som faktiskt bygger industrier – igen. Mycket av det finaste arkitekturarven som finns i landet är gamla industri- eller produktionsbyggnader, från 1600-talets bruk till 1900-talets telefonfabriker, via verkstäder i Motala eller textilfabriker i Norrköping. Ett enastående arv, byggt kring arbete, men också kring varumärken. Men hur ser det ut idag, på 2020-talet. Hur formar man en industri- produktions- och funktionsbyggnader – och kommer den också, om hundra år, eller mer att stå som ett monument över en tid, som verkligen ville uttrycka något? För att prata om detta har vi med oss Kalle Johannesson, arkitekt och affärsområdeschef på det som heter Commersial, arbetsplatsens arkitektur, fabriker, logistik, kontor, på Arkitema. Men vi vandrar så klart också tillbaka in i historiens industrier, varför blev de monumentala arkitektoniska verk? Och hur kom de i sin tur att påverka annan arkitektur. Som ciceron har vi arkitekten och författaren Lisa Brunnström. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kameran var en uppfinning som ropade efter att uppfinnas.  Tidens borgerlighet som ville hitta en ny plats i den nya staden, porträtteras som kungar hade porträtterats.  Tidens realism inom konst och litteratur som skapade en efterfrågan på verkligheten. Det var i staden denna apparat kunde finna sin funktion. 1838 fotograferade Louis Jaque Mande Daguerre, den första människan, Boulevarde de Temple i Paris, en man som får skorna putsade står så pass stilla under den långa exponeringstiden att han inte, likt alla andra som sannolikt passerade inom ramen, suddas ut. Daguerre fångade också ett stycke Paris före Haussmanns regleringar, det medeltida Paris som var på väg att försvinna. Kameran är en maskin som samlar in det vi ser.  Kameran lär oss en ny visuell kod, fotografier förändrar och förstorar vår föreställning om vad som är värt att se på – och vad vi har rätt att se på.  Vi behöver inte längre vara konstnärer eller författare för att beskriva verkligheten. Kanske är det mest storartade med hela den fotografiska verksamheten att den ger oss känslan av att vi kan hålla hela världen i våra huvuden – som en samling bilder.  Att samla bilder är att samla världen, skriver Susan Sontag. Men frågan kvarstår, hur ska denna teknik, denna maskin bli konst? Det är ögat som blir svaret, ögat och beskärningen, fotografiet har en kant. Det blir fotografen som får i uppgift att beskära världen åt oss. Berättelsen om fotografin och staden är berättelsen om de sökarögon som riktas mot dem. Den som blixtbelyser orättvisor, den som får i uppdrag av staten att skapa en berättelse om ett land, de som arkiverar det förflutna, de som söker upp de ansikten som kan representera samhället och de som vänder sig inåt mot sina relationer och öppnar nya dörrar i det inre av grannskapen och kvarteren. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet följer vi kyrkans långa rottrådar i historien. Vi följer kyrkobyggandets växlingar, mellan mystik och natur och upplysta ideal. Från gotiska katedraler i Strängnäs till Tegnérlador i Väderstad, från frikyrkor i stadskvarteren med en kopp kaffe i gatunivå, till kyrkor som historiska berättelser på klippor och slutligen till världens förment mest sekulariserade välfärdssamhälle 500 nya kyrkor på 30 år mellan 1950 och 1980, kyrkor som blev en skönhetens tillflyktsort i välfärdsstaten och tog plats i städernas nya byar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt gör vi några nedslag i energins långa kulturhistoria, hur energislag har bestämt formen på samhällen och i arkitekturen i städer, men också hur energi har alstrats, samlats och fördelats, i en återkommande konflikt mellan stadens som tillväxtmotor och uråldriga, känsliga naturresurser. Människor är den enda arten som systematiskt kan utnyttja energier utanför sina kroppar, genom att använda sitt intellekt och en enorm mängd artefakter – från de enklaste verktygen till förbränningsmotorer och kärnreaktorer. Den fundamentala övergången den gamla regimen av vind, vatten och eld - till fossila bränslen påverkade allt: jordbruk, industri, transporter, vapen, ekonomi, livskvalitet, politik och miljö – och påskyndade en urbanisering som knappt gick att föreställa sig för bara några generationer sedan. De återkommande löftena som är inkapslade i energi. Energi uppmanar till att ge löften. Luften och haven ska bli rena – om vi använder rätt energi, satsar på rätt framtid för den universella valutan. Nya tekniksprång har historiskt tagit plats i landskapet. Elektriciteten är inget undantag. En återkommande känsla var att någon kom och tog naturen och platsen i anspråk, en känsla av maktlöshet. I en text om Hooverdammen i Kalifornien förklarar Joan Didion sin fascination för dammen som skapades av tonvis av betong för att ”göra sydvästra Amerika möjligt”. Hon pratar om städerna som ska växa fram, om civilisationen! Sunset strip, inte upplyst av solen men av neonen. I de oskyldiga tider som den byggdes, skriver hon, fanns det lysande löftet hos amerikanska ingenjörer. Hon citerar en plakett som sitter vid dammen som ett minnesmärke över de 96 som dog när dammen byggdes: ”De dog för att öknen skulle blomma”. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det finns en gammal legend. Helsingborgs grundarmyt: sagan om Konsul Persson och Konsul Olsson, industrimagnater, det sena 1800talets borgerliga företagare.  Konsul Persson gör perstegel, det röda teglet, persasten högstatusstenar till Rönnskärrsverken – lever överdådigt. Konsul Olsson gör olsstenar – det gula, enkla teglet, Rögle-teglet – lever sparsamt, fattigt rentav, donerar pengar till allmännyttiga ändamål. Konsulernas stad, blev en berättelse om Helsingborgs stadsidentitet. De blev representanter för att skruda staden på nytt, från medeltida fästningsstad – inklämd vid Landborgens brant och havet – till storslagen urban grandezza med aristokratiska monument och inbjudande terrasser och trädgårdar. Helsingborg har alltid velat skruda sig på nytt, pröva samtidens nya dräkter – folkhemmets fullbordan, nyurbanismens saltstänkta generositet – eller bara som i dag: tätt och trångt vid vatten. Men arvet från staden klyvnad och delning, den egentliga värdefulla staden och staden utan värde, konsumtion o produktion, söndersanerade arbetargator och exklusiva kvarter – den spelplanen har lagts sedan länge. Helsingborg är murat av lika delar Persasten och Olsasten, det vackra och stiliga och det fattigare och mindre ansedda nära, nära varandra, med bara ett tunt lager murbruk emellan. 0-19:45 Segment 1: Grundarmyten och den ideala borgerliga staden  19:45 - 38:45 Segment 2: Landborgen och Söder, stadens gränser 38:45 - 1:03:05 Segment 3: Utställningarnas stad, H55, H99, H+ och H22 1:03:05 - 1:20:21 Segment 4: De nya kostymernas stad, från samkväm i konserthuset till rave i silos Tack till: Henrik Widmark Johan Malmborg Kristoffer Nilsson Jessica Segerlund Anna Molén Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vårt projekt – som till sommaren kommer att ha pågått i 10 år – har haft sina hemmamarker. Dit vi inte kan hjälpa att vi återvänder. En sådan stor fråga handlar om minnen – men minnen som ligger utanför oss som individer – de som är inbyggda, inkarvade i samhället: Städer skapar sin egen tröghet genom att saker står kvar, eller spåren av något, kan påverka människor över generationer,  Vi har också under dessa tio år ofta gått ned i arkiven och hämta saker som är glömts bort. Och dammat av spåren på en gemensam erfarenhet vi kanske inte längre kommer ihåg eller kan värdesätta.  Även värdefulla saker som är borttappade, inte minst i städer. I dikten Gläntan går Tomas Tranströmer vilse och upptäcker en glänta i skogen – vi kan känna igen oss i det, vi har alltid letat sådana gläntor i staden– där en samling stenar ligger ordnade på ett sätt som stenar inte brukar ligga ordnade, om ingen har byggt något, ett byggt spår av människor, på väg att sjunka undan: "Vilka levde här? Ingen kan ge upplysning om det Namnen finns i något arkiv som ingen öppnar (det är bara arkiven som håller sig unga) Den muntliga traditionen är död och därmed minnena Zigenarstammen minns men de skrivkunnig glömmer Anteckna och glöm! Torpet sorlar av röster, det är världens centrum,  Men invånarna dör eller flyttar ut, krönikan upphör Det står öde i många år. Och torpet blir en sfinx.  Till slut är allt borta utom grundstenarna." I detta avsnitt ska vi vandra ned i det som man kan tro är minnets motsats, dess stora mörka källarvåning: glömskan. Men Glömska är inte bara en passiv handling – den kan vara medvetet skapad. I städer återkommer ett slag oförlöst konfrontation mellan två förhållningssätt. Mellan att värdera den historiska byggda miljön som en kollektiv bank, ett ärvt landskap av politik, ekonomi och kultur å ena sidan,  och å andra sidan se miljöerna som mer eller mindre provisoriska, att de kan uppstå och överges, utrymmas och möbleras om utan andra överväganden än de rent praktiska och funktionella. Eller med en annan metafor:  Är staden ett gammalt hem, en familjegård som ärvts i generationer med bibliotek och släktfotografier? Eller en fabrik med stämpelur och tillfällig anställning där de som bidrar ständigt måste bytas ut? Tack: Thordis Arrhenius, professor i arkitekturhistria Jasmina Jovanovic Holm, @natsumina på instagram Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det första avsnittet rörde vi oss mellan de nya ökenstäderna, som den Egyptiska staten planerat i olika generationer – och de informella stadsdelarna som byggs bortom myndigheternas kontroll, ofta på privat jordbruksmark. I detta andra avsnitt från Kairo går vi i detaljerna: hur vardagen för den vanliga Kairomedborgaren kan organiseras, hur de små projekten som så många ägnar sig åt kan bli en fristad undan stadens förödande riktningslöshet: En kamp mellan ISTIKRAR – ordning, kontroll, stabilitet, oavsett om det handlar om att sälja grillad kyckling eller hyra ut fotbollsplaner, och BAHDALA – oordningen, härjandet, smutsen, den trasiga stadens helvete. Vi ska också se närmare på relationen mellan muslimer och kristna, som gärna framställs som harmonisk och familjär, men som bär på diskriminering och misstänksamhet. Vi studerar närmre på de stadsrum i Kairo som revolutionerna skapat, eller gjort sig av mig – och vi landar slutligen nästan där vi började: i öknen, i ett närmast totalitärt arkitekturlandskap av överskådlig skala. Den nya administrativa huvudstad som kommer att invigas år 2023 – och som äntligen kommer ta politiken och makten ut från det överbelamrade Kairo. Det är ialla fall den Egyptiska statens plan och förhoppning. Även om det i verkligen nog aldrig kommer att hända… Tack: Carl Rommel, socialantropolog Uppsala universitet Marie Vannetzel Noura Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I vårt andra specialavsnitt som vi gör tillsammans med Arkitema pratar vi om bostadsojämlikheten. Hur kommunerna bryter mot den lag som ger dem bostadsförsörjningsansvar, statens ansvar och om man faktiskt kan sätta ett pris på trygghet och hemkänsla. Med Karolina Skog, ansvarig för utredningen "En sätt tröskel till bostad" och numera sakkunnig på bostadsfrågor Stockholms stadsmission. Per Axelsson, landskapsarkitekt, affärdsområdes chef urban design, stadsplanering och landskapsarkitektur på Arkitema och Lina Brantemark, Affärsutvecklingschef Obos Kärnhem och Obos Nya Hem. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den bördiga jorden i Kairo har alltid legat dikt an öknen, en skarp gräns som när man ser den på satellitbilderna nästan är förhäxande. De senaste hundra åren har staden börjat växa ut i öknen. I det förut obrubkara.  Kairos stadsmiljö pendlar mellan dessa två poler: jordbruksmarken och öknen. Dessa är tämligen extrema och berättar olika saker om staden. De berättar om New Towns- projektet som militären anlägger i öknen och om de informella stadsdelarna som växer bit för bit på jordbruksmarken och nu omfattar 11 miljoner människors hem. I det här första avsnittet av två från Kairo ska vi försöka förstå vad det är för olika städer som växer fram och varför. Vi ska även följa hur det historiska Kairo utvecklades till en kosmopolitisk smältdegel under kolonialismens era, för att under senare tid alltmer präglas av nationalism och statliga, för att inte säga: polisiära stadsbyggnadsprojekt. Tack Carl Rommel, socialantropolog Uppsala universitet Förutsättningarna för de två avsnitten från Kairo är att podcasten fick möjlighet att bli ”integrerade!” i ett forskningsarbete lett av socialantropologen Carl Rommel vid Uppsala univ och finansierat av Riksbankens Jubileumsfond. ”Egypten som Projekt: Drömarbete och maskulinitet i ett projektifierat samhälle”, heter Carls forskningsarbete. Inom det undersöker han drömmar om egyptiska projekt av vitt skilda slag. Han rör sig mellan stora och små affärsidéer i en stad präglad allt från en militariserad ekonomi till traditionella familjenätverk, mellan gata och institutioner. Vårt fältarbete i Kairo har självklart präglat vår blick och berikats av dessa perspektiv och vårt samarbete med Carl. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.