(Episode in Swedish) Riksteatern har satt upp pjäsen Polarfararna av Camilla Blomqvist. Tre forskare befinner sig på den öde arktiska isen för att göra vetenskapliga mätningar kopplade till plast och klimat. Sakta går det upp för dem att det som från början var vardag med små problem växer till en mycket speciell situation. I detta avsnitt samtalar jag, Martin Hedberg, med Isak Stoddard, forskare vid CEMUS vid Uppsala Universitet om klimat och om att vända ut och in på jordskorpan samt insikten om att livet i mångt och mycket handlar om förlust. Vad är värt att rädda och vad kan vi släppa taget om? Om frontallobens betydelse för människans förmåga att tänka långsiktigt. Klimatet är en existensiell fråga. Vi kommer också in på språkets betydelse för att kunna beskriva och tolka världen omkring oss. Vad innebär "hållbar utveckling" egentligen? Är det en godispåse där man kan plocka det som passar sin verksamhet och på så sätt legitimera en kanske i grunden ohållbar verksamhet? Klimatet som en moralisk storm där begreppet rättvisa kommer att bli alltmer centralt. Klimatförändringar orsakas främst av människor som är sist att känna av konsekvenserna, medan de som bidragit minst till skadorna är de som känner av konsekvenserna först och mest. Kommer samhället att kollapsa? Vilka metaforer och berättelser skulle kunna hjälpa oss hantera situationen bättre? Musik: Magnus Larsson. Isak tipsar om Påvens skrift om klimat, miljö och ekologi Laudato Si. Det första avsnittet handlade om pjäsen i sig, det andra om plaster. Det här är det avslutande avsnittet som alltså handlar om klimatfrågor.

(Episode in Swedish) Riksteatern har satt upp pjäsen Polarfararna av Camilla Blomqvist. Tre forskare befinner sig på den öde arktiska isen för att göra vetenskapliga mätningar kopplade till plast och klimat. Sakta går det upp för dem att det som från början var vardag med små problem växer till en mycket speciell situation. I detta avsnitt samtalar jag, Martin Hedberg, och Marika Haeggman (Albaeco) med Marie Löf, miljövetare och ekotoxikolog vid Stockholms Universitet om plaster. Hur kan det komma sig att man hittar plaster i Arktis? Hur lång tid tar det att för naturen att bryta ner plaster? Varifrån kommer plasterna och vad skall vi göra åt problemen? Musik: Magnus Larsson. Marie tipsar om SIN List där man kan kolla kemiska föreningar. Det första avsnittet handlade om pjäsen i sig. Nästa avsnitt handlar om klimat. Podcastserien är ett samarbete mellan BeyondOneDegree och Albaeco vid Stockholms Universitet.

Riksteatern har satt upp pjäsen Polarfararna av Camilla Blomqvist. Tre forskare befinner sig på den öde arktiska isen för att göra vetenskapliga mätningar kopplade till plast och klimat. Sakta går det upp för dem att det som från början var vardag med små problem växer till en mycket speciell situation. I tre podavsnitt samtalar Marika Haeggman från Albaeco och jag, Martin Hedberg, kring pjäsen och några av de vetenskapliga frågorna som ligger till grund för att pjäsen sattes upp. Detta avsnitt handlar om konsten som uttryck för vetenskap. De två kommande podavsnitten handlar om plaster respektive klimat. Medverkande i detta podavsnitt: Åsa Johannisson, regissör, Måns Lagerlöf, (tidigare) teaterchef och Anna Lundberg verksamhetsutvecklare. Myra Neander och Anita Nyman, skådespelare. Musik: Magnus Larsson. Vi börjar med ett samtal kring vetenskap, konst och pjäsen. Vår temporära studio, i vad som under samtalet framkommer är ett "skitfult rum", på Riksteatern. Martin Hedberg, Åsa Johannisson, Måns Lagerlöf, Anna Lundberg och Marika Haeggman. Senare i avsnittet så går vi ner till repetitionslokalen och samtalar med två av skådespelarna, Anita och Myra. Regissör Åsa Johannisson samtalar med skådespelarna Anita Nyman och Myra Neander kring scenografimodellen. Pjäsen Polarfararna handlar om tre forskare som är ute på isen i Arktis för att ta prover av snö och is. De är metodiska och repetitiva i sina rörelser. De är ute på ett viktigt uppdrag. Expeditionen kostar resurser att genomföra och de upplever alla att de gör något stort och väsentligt för mänskligheten. Men de tar inga onödiga risker och de resonerar om hur Andrée-expeditionen misslyckades redan vid starten med sin luftballong när de skulle nå Nordpolen. Men strävan efter att få ännu lite mer data och minska risken för kontaminerade prover gör att de flyttar sig längre och längre ut från den trygga plats de startade vid. Det finns saker som tyder på att de kanske inte borde göra så, men man kan ju inte veta säkert. Och de har de mest avancerade tekniska hjälpmedlen som finns att få tag på för att navigera rätt. Andrées brevduvor känns avlägsna. Men snart ska det visa sig att människan är sårbar och ensam även i goretex-kläder och med satelliter i rymden. Eller kanske till och med ännu mer sårbar, vi faller från en högre höjd. Tillit till auktoriteter, naturvetenskapens landvinningar, personliga tillkortakommanden, ansvar, skuld, personligt risktagande, smutsiga pengar, rädsla, befrielse och insikter. Pjäsen berör många relationer, egenskaper och känslor. Ett genomgående tema är hur vi hanterar och fattar beslut under osäkerhet, när vi inte har tillräckligt med information, eller när den informationen vi har inte passar det rådande paradigmet eller vår uppfattning om hur världen ser ut och fungerar. I föreställningen påminner de tre skådespelarna, expeditionsledaren Anita Nyman, hennes kuvade medarbetare Malin Alm, och den spontana och lite oerfarna doktoranden Myra Neander, oss flera gånger om att pjäsen bara är på låtsas. Som för att lugna oss så att det inte är en dokumentär vi ser. Jag tänker att föreställningen är en berättelse med många bottnar, liknelser och metaforer som referenser till kultur och saker som faktiskt har hänt vid expeditioner i den bistra, vackra och oförlåtande miljön i Arktis. /Martin

När en meteorolog möter en astrofysiker så handlar samtalet givetvis om... metaforer. I september 2016 träffade jag Bengt Gustafsson, pensionerad professor i teoretisk astrofysik vid Uppsala Universitet. Jag gillar metaforer, dels för att de hjälper oss att förstå vår omvärld, men också för att de är fantastiska verktyg för att bygga berättelser. Och jag råkar veta att Bengt också är intresserad av metaforer. Metaforerna används frekvent inom vetenskapen. Hur skall man annars kunna vare sig utforska, resonera eller kommunicera något som annars är för abstrakt för att förstå. Vad vore väl kemi, biologi och fysik utan metaforer? Svarta hål, strängteori, magnetfält, elektronskal, upkvarkar, DNA, virus, resiliens osv. Jag tycker det är fascinerande hur vi använder simpla saker som bollar, gummisnoddar och vågor för att förklara hysteriskt svårfångade saker som elektronspinnresonans, synapser eller själva idén om hur vi bygger kunskap genom att foga samman tidigare förvärvad kunskap. Bengt menar att metaforer är en förutsättning för att lära sig något överhuvudtaget. Bengt påpekar hur vissa ”självklara” metaforer kan betyda något helt annorlunda beroende på vem man är: I en fråga jag ställer till honom så talar jag om ljus respektive mörk framtid. Jag menar, underförstått, att den ljusa är bra, medan den mörka är dålig. -Bengt påpekar lite senare att han som astronom anser att det finns mycket positivt att säga om mörkret… /Martin

Rob Hopkins tells us the story of how the Transition movement started and how he uses stories and innovations to paint possibilities and reposition the way we see ourselves in relation to nature and the future. Rob has created the world-wide network of positive engagement he imagined to himself a more than a decade ago. People rebuilding local agriculture and food production, localizing energy production, rethinking healthcare, buildings, waste management and more. Rob visited Sweden in October 2017. He was the keynote speaker at the annual meeting of the Swedish Transition Network, Omställningsnätverket, that took place in the town Växjö. After that he visited municipalities, universities, local entrepreneurs and transition initiatives in southern Sweden. Rob is very inspiring. He knows about the problems we faces, but even so he manages to feed people with hope through his thinking and storytelling. He challenge the world to bring innovation, to imagine a thriving future and to try out things you didn’t think was possible. Rob uses the water flowing through a forest as a metaphor for local economy. From a presentation in Örebro, Sweden. He does it by telling stories about what other people have achieved, and by using vivid metaphors. He compares money and economy with rain in a forest. And imagines the Queen throwing bricks through his window because she might get pissed when Rob introduced a local currency. Kevin Anderson once said: ”The largest obstacle is the human lack of imagination of what a better world would look like”. In Robs words that is: "What if?, Let’s try!" Punk had a big influence on Rob. The spirit of punk, if you don’t like the music on the radio, make your own. If you know 3 chords, form a band. And in his 20’s he got a book about permaculture, and that's where he started to question the way we use energy and grow food. And eventually out of that grew the Transition movement. This interview with Rob was recorded in Uppsala, October 10, 2017. /Martin Hedberg

In this episode we meet Kevin Anderson, professor of Climate and Energy at the University of Manchester. Kevin talks about the widespread illusion that we can mitigate climate change within business as usual, small steps and some future technology. Instead the understanding that we have a carbon budget forces us to reduce the emissions of CO2 with about 10% per year, starting now. He concludes that we have the scientific knowledge and technical solutions to move to renewable energy, but we lack the political, economical and cultural will to implement the systems at scale. He is endorses the research of so called ”negative emissions” and geo engineering, but does not want us become dependent upon them. He works on climate questions because we still have a possibility to avoid catastrophe, but he thinks we are about to choose to fail. ”Let’s not pretend it is not a choice”. The conversation took place in Stockholm, February 20, 2017.

This episode differs somewhat from the others, as it is mainly in Swedish. It’s a recording of a talk I had for Klimatsvaret, the Swedish branch of Citizens Climate Lobby. The talk was about Planetary radiation budget, our dependence upon the biosphere and moral in the form of equality and justice. But also briefly about Complex adaptive systems, innovations, leverage points, responsibility and feedbacks making systems resilient, or making them collapse. I conclude that we need more of storytelling, and we need to move from ”I have…”, to ”WE have…” or ”WE can…”., That is being more inclusive and transform not only individuals or some companies, but whole societies. After the recorded talk I give a brief introduction to CCL, Citizens Climate Lobby, how they work and their goal with the method Carbon Fee and Dividend. If you want to know more about them please visit citizensclimatelobby.org and the Swedish branch klimatsvaret.se. Feel no despair if you can’t follow my Swedish in this episode, the next will be in english. /Martin

In this episode we meet Rodney Schwartz, CEO at ClearlySo. They work as an investment bank, but with a twist. They care about social and environmental issues just as much as financial return. It’s called Impact investing and it refers to investments made with the intention to generate a beneficial social and/or environmental impact alongside a financial return. Rodney talks about the business and it's impacts as well as his personal incentives for engaging in the environment and social progress.

This weeks episode is an interview with Will Steffen. He an Australian Earth system scientist and he knows a lot about things like the biosphere, glacial cycles, ocean acidification, fossil industry, geo-engineering, complex system, feedbacks, resilience and tipping points. One of the stories Steffen will share with you is the situation when Nobel prize winner Paul Crutzen invented the name and concept of The Anthropocene. Will was one of the scientists in the room as it happened in at a workshop in Mexico 2000. He will also describe the The Great Acceleration, another concept that was born with Will and his colleagues at IGBP. He shares his top three high-level tasks that we need to manage a lot better than we’ve done so far, Radiative balance, Human Equity and our connection to the Biosphere. We also talk about metaphors, energy, tipping points in nature as well as in the social-political system and the post-truth era in society. Conclusions... a lot. For instance tipping points. Both in nature, for exemplet with the Arctic ice melting and it’s albedo feedback… But also the tipping points in renewable energy. We are so locked in to the view that the price of oil sets the price of all energy, consumption, travel, inflation and people worrying about their energy bills etc. But what happens if/when it is cheaper to build solar farms and put up solar panels on your roof-top than to dig up fossil carbon and build big infrastructure like coal fired power plants? That is a shift, not only in how we produce electricity, but in the way the price is set and who is to get the money. It is a shift of power, in many different ways. I also find the discussion about the feedbacks in system very interesting. You have feedbacks in all complex systems. They take different forms, for example the feedbacks from society to climate, the climate negotiations and the UNFCCC, trying to keep the climate system in a stable situation. And the resilience of the fossil industry threatening the resilience of both climate and civilisation as we know it (and hence of course also the fossil industry itself). I slso ask Will about his favourite metaphors, for example to describe complex systems, feedbacks etc. Martin Hedberg

A conversation with Sarah Cornell, a scientist and researcher at SRC, Stockholm Resilience Centre, about The Anthropocene, ecosystems, feedbacks (both in nature and in models), Planetary Boundaries, the SDGs, dinosaurs and what it takes to create major shifts on this planet. Sarah Cornell is the Coordinator of the Planetary Boundaries research laboratory and the co-convenor of the international Planetary Boundaries Research Network. She has a particular focus on conceptualisations of humans in the Earth system. Some word explanation might help... -Endogenous substances and processes are those that originate from within an organism, tissue, or cell. (Wikipedia). - SDGs: The Sustainable Development Goals: "...a universal call to action to end poverty, protect the planet and ensure that all people enjoy peace and prosperity." (UNDP). - Planetary Boundaries: "...a set of nine planetary boundaries within which humanity can continue to develop and thrive for generations to come" (SRC). The interview was made January 14, 2016 at the same event where Alan AtKisson had a release event around the SDGs. You can listen to him in this episode.

Den här podden handlar om Caroline von Post som grundat Stormie Poodle. Jag intervjuade henne den 24:e november i Stockholm. Caroline är biolog och har kombinerat behovet av bekväma barnkläder med minskat resursslöseri och ökade samhällsinsatser. Hennes företag använder lakan och handdukar, som ratas av hotellen, för att skapa bra barnkläder. Själva produktionen, tillverkningen är, som hon själv säger, juste. Det stannar inte vid re-cycling, det handlar om up-cycling: Hon inte bara återvinner material som annars skulle gått till destruktion, dvs brännas eller hamnat på tippen. Hon skapar produkter som har ett högre värde än ursprungliga lakan och handdukar. Dessutom har hon förlagt produktionen till organisationer som därmed hjälper andra i samhället, Yalla trappan i Malmö och Livslust i Lettland. Lyssna på Carolines berättelse. Den börjar med varför hon paddlar kajak och hennes val av egna kläder. Vi får höra om hennes insikter och drivkrafter som ledde fram till Stormie Poodle samt om hennes ambitioner och förslag på hur man skall bidra för att göra världen lite bättre. Du kan även följa Stormie Poodle på deras hemsida, Facebook och på Instagram. Martin

A short interview, January 14, 2016, with Alan AtKisson a scientist, consultant and musician about the SDG:s. He is a hopeful, constructive and committed person with knowledge of the negotiations that led to all countries signing the 169 UN goals.

I dag, 7 november 2016, börjar COP22, klimatförhandlingarna i Marrakech. Förhandlingarna pågår fram till den 18 november. Med anledning av COP22 så publicerar jag en podcast, den första med en intervju med Filip Lövström, deltagare från NGO:n "Push Sverige". Filip och hans kollegor reser till Marrakech för att deltaga i förhandlingarna. Det skulle inte behöva vara en speciell grej med det, men de åker tåg (tre dagar) mellan Sverige och Marocko. Intervjuvn gjordes i torsdag då de gjorde ett tågbyte i Lyon, Frankrike. Filip beskriver vad som hänt sedan Paris i fjol, att mycket fokus kommer att ligga på finansieringsfrågor och hur det finns ett visst glapp mellan den vetenskapliga kunskapen och den politiska viljan. Däremellan har vi vår framtid. Det finns också en hel del saker kvar att förhandla om, Parisavtalet är ett ramverk. Detaljerna skall fyllas i följande förhandlingar. Filip förklarar hur varje land kommer att redovisa och uppdatera sina åtaganden med hänvisning till hur klimatet utvecklar sig. Vill man följa Filip och hans kollegor så kan man göra det med #PushSverige på Twitter, Facebook, Instagram och Snapchat. De driver också en blogg som heter Pushtocop.org. Parisavtalet, som trädde i kraft den 4 november, stipulerar att vi skall begränsa uppvärmningen till 2° med sikte på max 1,5°. Som det ser ut idag, om nationerna följer sina INDC (Intended Nationally Determined Contributions), så kommer vi dock snarare at hamna på drygt 3 graders uppvärmning. Det motsvarar nära nog en istid, men åt andra hållet. Jag berör det här och en del andra saker som tipping points, återkopplingar mm i dagens podcast. Jag tar även upp finansieringsfrågorna. Enligt Parisavalet så skall den rika delen av världen skrapa ihop 100 miljarder dollar, årligen, för att finansiera anpassning och andra klimatrelaterade åtgärder för de fattiga nationerna. Det här har ju inte riktigt gått så smidigt som löftena utlovade. Det är mycket pengar. Men tycker man att 100 miljarder USD låter mycket så kan amn jämföra det med de ca 500 miljarder dollar som världen subventionerar fossila bränslen med årligen. Mänskligheten har en hemläxa att göra. Stranded assets, grundstötta tillgångar. "Det finns mer fossilt kol tillgängligt än vad mänskligheten kommer att kunna använda." Det här sade Bert Bolin, klimatforskare och en av grundarna till FN:s klimatpanel, IPCC, redan 1974. Det är fortfarande sant. Vem sitter med Svarte Petter? Ytterligare podcasts kommer dels att handla om COP22, dels om andra ämnen i stil med det som jag tidigare skrivit om här på bloggen martinhedberg.se. Bloggen har funnits i drygt åtta år och vi har publicerat närmare 1400 artiklar. Till dessa finns det ca 16.000 kommentarer. Om du har några tips eller frågor som du anser att vi skall ta upp så kan du posta dem till mig på martin(at) swc.se. Du kan skicka dem antingen som vanlig text eller som en ljudfil. Det senare blir givetvis givande i samband med att jag besvarar frågor och kommentarer i kommande podcast. Martin